Äntligen är Sverige en demokrati värd namnet: Carolina har nämligen rätt att heta Sven! Det är en viss Carolina Orre som i domstol har fått rätt att kalla sig Sven.
Carolina är naturligtvis överlycklig:
Orre säger att den främsta anledningen att hon kämpat är politisk. Hon tycker nämligen att vuxna personer borde ha rätt att få bära de namn de vill och att det är bra om normer kring kön luckras upp.
- Den andra anledningen är att alla män i min släkt heter Sven. Min morfar, som är den närmaste personen i mitt liv, heter Sven. Och det har känts som en enormt viktig grej att få visa vad han betyder för mig.
TT: Vad säger du till kritiker som tycker att det är förvirrande om en kvinna heter något som män brukar heta?
- Då kan man ju fråga vilket pronomen någon vill använda: känner du dig som man eller kvinna? förklarar Carolina Sven Orre.
Tidigare har bara transpersoner fått rätt av domstolar att bära namn som är typiska för både män och kvinnor. Orre är sannolikt den första icke transpersonen som fått den rätten.
- Jag är tjej och tycker om att vara tjej och jag tänker fortsätta att bli kallad Carolina, säger hon.
Jag vill citera Marcus Birro här:
Jag kräks på alla rättänkande predikanter som värnar “transpersoner” som vore dessa en stor, utsatt skara människor i Sverige. Hur många är dessa transpersoner egentligen? Varför hör man ingenting från dem själva? Är det verkligen den grupp människor i Sverige som behöver mest stöd, flest upprörda försvarare?
torsdag 24 september 2009
onsdag 23 september 2009
onsdag 19 augusti 2009
Sola Scientia - Del II
Den danske teologen Niels Christian Hvidt har skrivit boken Mirakler - möten mellan himmel och jord, som handlar om oförklarliga fenomen inom de Katolska och Ortodoxa kyrkorna.
Där beskrivs bl.a. ikoner och statyer som gråter olja eller blod, nattvardsbröd som förvandlas till människokött, ljusmiraklet i Gravkyrkan i Jerusalem och mirakulösa helanden. Dessutom beskrivs de vetenskapliga undersökningar som gjorts kring samtliga mirakel.
I kapitel 15: Miraklets empiriska bevis intervjuar Hvidt Monsignore Michele di Ruberto, som är ”ansvarig för undersökningen av mirakler”. Di Ruberto menar att tro och vetenskap behöver varandra:
”Studiet av miraklerna hjälper vetenskapen att ta steget över gränsen för vad den hittills har känt till. Tron är inte vetenskapens fängelse. De problem som vi idag stöter på från vetenskapligt håll, de har sin grund i fördomar som härrör från den positivistiska uppfattningen att den naturvetenskapliga metoden är den enda rätta för att skaffa sig kunskap. Ända sedan Galileis och Newtons dagar har man menat att naturlagarna var oföränderliga. Men efter 1900-talets tre naturvetenskapliga revolutioner, dvs kvantteorin (Max Planck och Niels Bohr), relativitetsteorin (Albert Einstein) och obestämdhetsrelationen tillsammans med kvantmekaniken (Werner Heisenberg), gäller lagarna bara för en begränsad sektor av den kända delen av naturen. De främsta vetenskapsmännen idag talar därför inte längre om lagar, utan om teorier.
Einstein ger sin syn på vetenskaplig kunskap. Han säger att vetenskapsmännen studerar universum som ett fickur. Man kan inte öppna det och se efter hur det är ihopskruvat, utan man måste komma fram till en teori om vad som finns i det och hur det fungerar genom att observera vad det gör. Om klockan plötsligt ger ifrån sig ett tickande som man inte var beredd på, kan man bli tvungen att ompröva sin teori om hur det fungerar. På samma sätt kan miraklerna bidra till att ge vetenskapen nya teorier om de stora sammanhangen i universum, snarare än att motsäga dem. De kan bli det kraftiga ’tickande’ som pekar på det ’mera mellan himmel och jord’ som vetenskapen ibland missar. Min erfarenhet av att i många år ha sett det fruktbara samarbetet mellan våra läkare och konsulter är att vetenskapen och tron aldrig är motsatta storheter”.
Denna katolska inställning kan jämföras med ateistiska scientisters eviga kraxande om ”Sola Scientia”, vetenskapen allena. De upphöjer vetenskapsmän som i tidigare sekler straffats av kyrkan till helgon och martyrer. Och störst av dem alla är Galileo.
Galileo Galilei hävdade dock att vetenskapen inte alls motsade Guds existens, utan i stället bekräftade den. Han skrev t.ex. att när han tittade genom teleskopet på planeterna som kretsade i sina banor, ”kunde han höra Guds röst i sfärernas musik”.
Galileo menade att naturvetenskap och religion inte var fiender, utan tvärtom bundsförvanter eller ”två olika språk som berättar samma historia, en historia om symmetri och balans: om himmel och helvete, dag och natt, varmt och kallt, Gud och Satan. Både naturvetenskapen och religionen fröjdas åt Guds symmetri, den eviga kampen mellan gott och ont”.
Idag har alltså Katolska Kyrkan samma inställning, medan de ”förnuftiga” ateisterna är allergiska mot allt som har med religion att göra…
Där beskrivs bl.a. ikoner och statyer som gråter olja eller blod, nattvardsbröd som förvandlas till människokött, ljusmiraklet i Gravkyrkan i Jerusalem och mirakulösa helanden. Dessutom beskrivs de vetenskapliga undersökningar som gjorts kring samtliga mirakel.
I kapitel 15: Miraklets empiriska bevis intervjuar Hvidt Monsignore Michele di Ruberto, som är ”ansvarig för undersökningen av mirakler”. Di Ruberto menar att tro och vetenskap behöver varandra:
”Studiet av miraklerna hjälper vetenskapen att ta steget över gränsen för vad den hittills har känt till. Tron är inte vetenskapens fängelse. De problem som vi idag stöter på från vetenskapligt håll, de har sin grund i fördomar som härrör från den positivistiska uppfattningen att den naturvetenskapliga metoden är den enda rätta för att skaffa sig kunskap. Ända sedan Galileis och Newtons dagar har man menat att naturlagarna var oföränderliga. Men efter 1900-talets tre naturvetenskapliga revolutioner, dvs kvantteorin (Max Planck och Niels Bohr), relativitetsteorin (Albert Einstein) och obestämdhetsrelationen tillsammans med kvantmekaniken (Werner Heisenberg), gäller lagarna bara för en begränsad sektor av den kända delen av naturen. De främsta vetenskapsmännen idag talar därför inte längre om lagar, utan om teorier.
Einstein ger sin syn på vetenskaplig kunskap. Han säger att vetenskapsmännen studerar universum som ett fickur. Man kan inte öppna det och se efter hur det är ihopskruvat, utan man måste komma fram till en teori om vad som finns i det och hur det fungerar genom att observera vad det gör. Om klockan plötsligt ger ifrån sig ett tickande som man inte var beredd på, kan man bli tvungen att ompröva sin teori om hur det fungerar. På samma sätt kan miraklerna bidra till att ge vetenskapen nya teorier om de stora sammanhangen i universum, snarare än att motsäga dem. De kan bli det kraftiga ’tickande’ som pekar på det ’mera mellan himmel och jord’ som vetenskapen ibland missar. Min erfarenhet av att i många år ha sett det fruktbara samarbetet mellan våra läkare och konsulter är att vetenskapen och tron aldrig är motsatta storheter”.
Denna katolska inställning kan jämföras med ateistiska scientisters eviga kraxande om ”Sola Scientia”, vetenskapen allena. De upphöjer vetenskapsmän som i tidigare sekler straffats av kyrkan till helgon och martyrer. Och störst av dem alla är Galileo.
Galileo Galilei hävdade dock att vetenskapen inte alls motsade Guds existens, utan i stället bekräftade den. Han skrev t.ex. att när han tittade genom teleskopet på planeterna som kretsade i sina banor, ”kunde han höra Guds röst i sfärernas musik”.
Galileo menade att naturvetenskap och religion inte var fiender, utan tvärtom bundsförvanter eller ”två olika språk som berättar samma historia, en historia om symmetri och balans: om himmel och helvete, dag och natt, varmt och kallt, Gud och Satan. Både naturvetenskapen och religionen fröjdas åt Guds symmetri, den eviga kampen mellan gott och ont”.
Idag har alltså Katolska Kyrkan samma inställning, medan de ”förnuftiga” ateisterna är allergiska mot allt som har med religion att göra…
Sola Scientia - Del I
I början av förra seklet växte en ny teori om universum fram. En teori som skulle påverka vår syn på slumpen för alltid. Kvantmekaniken utmanade plötsligt Isaac Newtons mer än tvåhundra år gamla principer där en rullande kula följde samma väg var gång man rullade den – förutsatt att rullandet utfördes på exakt samma sätt varje gång. Världen var enkel. Visste man bara förutsättningarna vid en viss tidpunkt gick det att förutsäga framtiden.
Men så inträffade något. Plötsligt var ingenting säkert. Djupt nere på atomnivå bytte kulorna skepnad till ett moln av sannolikheter. Den ena kulrullningen var inte den andra lik. Framtiden delade sig i tusentals möjligheter. Det säkra blev det sannolika.
Kvantmekanikens inneboende slumpmässighet blev slutet på Einsteins dröm ”om att universum i sin helhet kunde innefattas av människans föreställningsförmåga”, skriver Raymond Snijders i sin bok Einsteins världsbild.
De enkla svaren blev komplicerade och den nya fysiken gjorde i ett slag världen obegriplig för alla som inte kan avancerad matematik. För Albert Einstein var detta alltför utmanande. Visserligen hade han själv bidragit till den nya fysiken med sina formler. Men att överge känt territorium känns otryggt.
”Gud spelar inte tärning”, försvarade sig Einstein när han ställdes inför den danske fysikern Niels Bohrs nya och utmanande uträkningar. Einstein ville se en matematisk lagbundenhet, ett kosmiskt urverk utan överraskningar där den ena händelsen följde på den andra. Med tiden har det dock visat sig att Gud spelar både tärning och bingolotto och att Bohr fick rätt.
Ur boken Det okända av Clas Svahn, kapitlet "Slumpens skördar".
Nu tror jag att Gud varken spelar tärning eller något annat, men däremot att det finns "något" som styr slumpen. Bohr ska också ha blivit mer och mer gudstroende, ju längre han kom i sin forskning. Den logiska positivismen, kanske främst företrädd av upplysningsfilosofen David Hume, med sin tro på att allt var lagbundet och att allt kan förklaras i matematiska formler fick sig en knäpp på näsan.
George Smoot, som 2006 fick nobelpriset i fysik för sin forskning kring universums uppkomst, talar om den kosmiska bakgrundsstrålningen som fingeravtryck från skaparen. Och Einstein menade att "den som ser naturens perfektion men inte tror på Gud, är en dåre".
Men så inträffade något. Plötsligt var ingenting säkert. Djupt nere på atomnivå bytte kulorna skepnad till ett moln av sannolikheter. Den ena kulrullningen var inte den andra lik. Framtiden delade sig i tusentals möjligheter. Det säkra blev det sannolika.
Kvantmekanikens inneboende slumpmässighet blev slutet på Einsteins dröm ”om att universum i sin helhet kunde innefattas av människans föreställningsförmåga”, skriver Raymond Snijders i sin bok Einsteins världsbild.
De enkla svaren blev komplicerade och den nya fysiken gjorde i ett slag världen obegriplig för alla som inte kan avancerad matematik. För Albert Einstein var detta alltför utmanande. Visserligen hade han själv bidragit till den nya fysiken med sina formler. Men att överge känt territorium känns otryggt.
”Gud spelar inte tärning”, försvarade sig Einstein när han ställdes inför den danske fysikern Niels Bohrs nya och utmanande uträkningar. Einstein ville se en matematisk lagbundenhet, ett kosmiskt urverk utan överraskningar där den ena händelsen följde på den andra. Med tiden har det dock visat sig att Gud spelar både tärning och bingolotto och att Bohr fick rätt.
Ur boken Det okända av Clas Svahn, kapitlet "Slumpens skördar".
Nu tror jag att Gud varken spelar tärning eller något annat, men däremot att det finns "något" som styr slumpen. Bohr ska också ha blivit mer och mer gudstroende, ju längre han kom i sin forskning. Den logiska positivismen, kanske främst företrädd av upplysningsfilosofen David Hume, med sin tro på att allt var lagbundet och att allt kan förklaras i matematiska formler fick sig en knäpp på näsan.
George Smoot, som 2006 fick nobelpriset i fysik för sin forskning kring universums uppkomst, talar om den kosmiska bakgrundsstrålningen som fingeravtryck från skaparen. Och Einstein menade att "den som ser naturens perfektion men inte tror på Gud, är en dåre".
söndag 2 augusti 2009
Förvånande?
Johan Wennström har skrivit en läsvärd artikel om positiv psykologi i dagens svd.
Jag tänkte hämta några citat från artikeln:
"Mycket av det som bidrar till att göra människor lyckliga, nöjdare med tillvaron och därmed starkare som individer är nämligen institutioner och sociala företeelser som entusiastiskt har övergivits. Dit hör exempelvis stabila familjeband, långvariga äktenskap och andra typer av varaktiga förhållanden. Stadiga gemenskaper i allmänhet, kan man säga."
(...)
"Martin Seligman visar till exempel att personer som gifter sig och håller ihop är lyckligare än andra. Dessutom är de mer tåliga i olika krissituationer. Institutionen äktenskapet spelar roll; människor i samboförhållanden är mindre nöjda med sina liv än de som inför en gud och församling lovat varandra evig trohet."
Och Wennström avslutar med:
"Fascinerande nog har positiv psykologi på så sätt kunnat ge nytt liv åt den uråldriga diskussionen om det som i tidernas begynnelse kallades dygder. Det visar sig att de gamla så kallade kardinaldygderna – rättrådighet, tapperhet, vishet och måttfullhet samt tro, hopp och kärlek – är lika viktiga för människan idag som någonsin.
Dessa dygder, som tar sig uttryck i goda personliga egenskaper, är vad som rustar oss för livet och hjälper oss mot det inre mörker som i värsta fall kan slå över i depression och andra psykiska sjukdomar. Människor som är hoppfulla, optimistiska och har en positiv syn på åldrandet tenderar dessutom att leva längre än cyniker och pessimister.
Också tron är en relevant dygd idag, men inte nödvändigtvis den gudliga tron. Snarare handlar det om att välja bort värdenihilismen och sedan tro på att livet har mening. Att vara ödmjuk inför att vi är små varelser men samtidigt våga hoppas att vår plats på jorden inte är resultatet av en slump bidrar, enligt den nya positiva psykologin, till högre tillfredsställelse i livet.
Dygder är ytterligare någonting som vi trodde att vi kunde leva utan. En gång uppfattades de som självklara inslag i det goda livet men i moderna tider har de förhånats och pekats ut som sociala konstruktioner.
Inget kan vara mer fel. Dygderna växte förmodligen fram evolutionärt för att stödja människornas trygghet och överlevnad på savannerna och i de karga landskapen. Sedan dess har vårt behov av dygder, och de sociala institutioner som främjar dem, uppenbarligen förändrats mycket litet. Det lär oss de positiva psykologerna, och en söndag som idag kan det vara värt att lyssna.
Är någon förvånad (förutom ateister, feminister och liberaler, förstås)?
Att skriva så i en svensk dagstidning 2009 är som att svära i kyrkan, om man säger så.
Läs även Wennströms intervju med Thomas Gür.
Jag tänkte hämta några citat från artikeln:
"Mycket av det som bidrar till att göra människor lyckliga, nöjdare med tillvaron och därmed starkare som individer är nämligen institutioner och sociala företeelser som entusiastiskt har övergivits. Dit hör exempelvis stabila familjeband, långvariga äktenskap och andra typer av varaktiga förhållanden. Stadiga gemenskaper i allmänhet, kan man säga."
(...)
"Martin Seligman visar till exempel att personer som gifter sig och håller ihop är lyckligare än andra. Dessutom är de mer tåliga i olika krissituationer. Institutionen äktenskapet spelar roll; människor i samboförhållanden är mindre nöjda med sina liv än de som inför en gud och församling lovat varandra evig trohet."
Och Wennström avslutar med:
"Fascinerande nog har positiv psykologi på så sätt kunnat ge nytt liv åt den uråldriga diskussionen om det som i tidernas begynnelse kallades dygder. Det visar sig att de gamla så kallade kardinaldygderna – rättrådighet, tapperhet, vishet och måttfullhet samt tro, hopp och kärlek – är lika viktiga för människan idag som någonsin.
Dessa dygder, som tar sig uttryck i goda personliga egenskaper, är vad som rustar oss för livet och hjälper oss mot det inre mörker som i värsta fall kan slå över i depression och andra psykiska sjukdomar. Människor som är hoppfulla, optimistiska och har en positiv syn på åldrandet tenderar dessutom att leva längre än cyniker och pessimister.
Också tron är en relevant dygd idag, men inte nödvändigtvis den gudliga tron. Snarare handlar det om att välja bort värdenihilismen och sedan tro på att livet har mening. Att vara ödmjuk inför att vi är små varelser men samtidigt våga hoppas att vår plats på jorden inte är resultatet av en slump bidrar, enligt den nya positiva psykologin, till högre tillfredsställelse i livet.
Dygder är ytterligare någonting som vi trodde att vi kunde leva utan. En gång uppfattades de som självklara inslag i det goda livet men i moderna tider har de förhånats och pekats ut som sociala konstruktioner.
Inget kan vara mer fel. Dygderna växte förmodligen fram evolutionärt för att stödja människornas trygghet och överlevnad på savannerna och i de karga landskapen. Sedan dess har vårt behov av dygder, och de sociala institutioner som främjar dem, uppenbarligen förändrats mycket litet. Det lär oss de positiva psykologerna, och en söndag som idag kan det vara värt att lyssna.
Är någon förvånad (förutom ateister, feminister och liberaler, förstås)?
Att skriva så i en svensk dagstidning 2009 är som att svära i kyrkan, om man säger så.
Läs även Wennströms intervju med Thomas Gür.
fredag 24 juli 2009
Sång till Fredrik
Först av allt ska jag säga att jag tycker att Fredrik Reinfeldt är 100 gånger bättre än Mona Sahlin. Men jag måste ändå vara lite taskig mot honom.
För jag har kommit på att en av de bästa låtar jag vet handlar om honom och hans politik - nämligen In Bloom med Nirvana.
Här är texten:
Sell the kids for food
Weather changes moods
Spring is here again
Reproductive glands
He’s the one
Who likes all our pretty songs
And he likes to sing along
And he likes to shoot his gun
But he knows not what it means
Knows not what it means
And I say yeah...
We can have some more
Nature is a whore
Bruises on the fruit
Tender age in bloom
He’s the one
Who likes all our pretty songs
And he likes to sing along
And he likes to shoot his gun
But he knows not what it means
Knows not what it means
And I say yeah...
Låten finns i olika versioner, beroende vilken smak man har.
För den som inte alls gillar rock kan jag rekommendera något helt annat än Nirvana.
För den som gillar rock kan jag rekommendera den här versionen.
För den som är Nirvana-nörd som jag är dock den här live-versionen bättre.
Kurt Cobain skulle faktiskt ha fyllt 42 nu i år, men han dog 1994.
Visst är det märkligt att de bästa musikerna dör under mystiska omständigheter just när de är just 27 år? Kurt Cobain, Jim Morrison, Jimi Hendrix, Janis Joplin... Det är tur att inte jag är musiker, jag är nämligen 26 år.
Annars var jag nära att ta mitt liv när jag var 18, men lyckligtvis blev det aldrig av. Nu har jag nämligen hittat en mening med mitt liv.
Här är förresten den officiella videon.
För jag har kommit på att en av de bästa låtar jag vet handlar om honom och hans politik - nämligen In Bloom med Nirvana.
Här är texten:
Sell the kids for food
Weather changes moods
Spring is here again
Reproductive glands
He’s the one
Who likes all our pretty songs
And he likes to sing along
And he likes to shoot his gun
But he knows not what it means
Knows not what it means
And I say yeah...
We can have some more
Nature is a whore
Bruises on the fruit
Tender age in bloom
He’s the one
Who likes all our pretty songs
And he likes to sing along
And he likes to shoot his gun
But he knows not what it means
Knows not what it means
And I say yeah...
Låten finns i olika versioner, beroende vilken smak man har.
För den som inte alls gillar rock kan jag rekommendera något helt annat än Nirvana.
För den som gillar rock kan jag rekommendera den här versionen.
För den som är Nirvana-nörd som jag är dock den här live-versionen bättre.
Kurt Cobain skulle faktiskt ha fyllt 42 nu i år, men han dog 1994.
Visst är det märkligt att de bästa musikerna dör under mystiska omständigheter just när de är just 27 år? Kurt Cobain, Jim Morrison, Jimi Hendrix, Janis Joplin... Det är tur att inte jag är musiker, jag är nämligen 26 år.
Annars var jag nära att ta mitt liv när jag var 18, men lyckligtvis blev det aldrig av. Nu har jag nämligen hittat en mening med mitt liv.
Här är förresten den officiella videon.
måndag 15 juni 2009
Bengt Frithiofsson möter Kenneth Ålborg
Det här är ett onödigt och oseriöst inlägg, men jag kan bara inte låta bli.
Babben Larsson protesterar mot att TV4 romantiserar drickandet vid sina vinprovningar i Nyhetsmorgon:
"Jag har själv levt nära många människor som gått under av alkohol, säger Babben, som när hon själv gästade "Morgonsoffan" fick ett glas vin i handen. Trots att hon hatar vin. Babben tycker att föräldrar borde låta bli att dricka alkohol när barnen växer upp."
Vinexperten Bengt Frithiofsson är annars ganska lustig att titta på, tycker jag. När han dricker och sluddrar fram sina omdömen påminner han mig nämligen om Galenskaparnas gamla sketch, där Kenneth Ålborg (Jan Rippe) tipsade om vad man kunde ha på julbordet i stället för glögg.
Se sketchen på Youtube.
Babben Larsson protesterar mot att TV4 romantiserar drickandet vid sina vinprovningar i Nyhetsmorgon:
"Jag har själv levt nära många människor som gått under av alkohol, säger Babben, som när hon själv gästade "Morgonsoffan" fick ett glas vin i handen. Trots att hon hatar vin. Babben tycker att föräldrar borde låta bli att dricka alkohol när barnen växer upp."
Vinexperten Bengt Frithiofsson är annars ganska lustig att titta på, tycker jag. När han dricker och sluddrar fram sina omdömen påminner han mig nämligen om Galenskaparnas gamla sketch, där Kenneth Ålborg (Jan Rippe) tipsade om vad man kunde ha på julbordet i stället för glögg.
Se sketchen på Youtube.
torsdag 11 juni 2009
Retorik som provocerar
Man irriterar sig lätt på sina "motståndares" retorik. I mitt fall har irritationen, när det handlar om livsåskådningsfrågor, ofta riktat sig mot den retorik som Christer Sturmark använder när han debatterar. Det handlar om en retorik som grundas i den offermentalitet som är så gångbar i Sverige.
Man ska alltid se sig själv som ett kränkt offer, som alltid missförstås av illvilliga personer med en lika illvillig dold agenda. Sturmark brukar ställa frågan "jag tycker att alla människor ska ha frihet och värdighet (etc. etc.)... Vad är det som är så skrämmande med det?"
(Här kan jag tillägga att Sturmark är en intressant debattör så länge han inte ägnar sig åt dessa fasoner. Han kan vanligtvis argumentera för sin sak på ett bra sätt - och därför behöver han inte utmåla sig som ett offer så ofta som han tenderar att göra).
Samma retorik använder 2005 års Hedeniuspristagare Lena Andersson i dagens DN:
"För tjugo år sedan förväntades i vanliga sällskap den som var kristen förklara sig. I dag är det ateisten som får göra det. Detta trots att ingenting har förändrats i materien.
Den deklarerade ateismen provocerar numera ordentligt, främst intellektuella i kulturskiktet. Med tröttsam frekvens blir ateistens hållning förminskad och medvetet missförstådd. Människor tycker sig höra att ateisten påstår mer än hon gör, att hon sitter inne med triumferande svar på de obesvarade frågorna."
För det första - med risk för att jag medvetet missuppfattar det Andersson skriver - var det bra att den som var kristen för 20 år sedan var tvungen att förklara sig? Är det samtidigt dåligt att ateisten behöver förklara sig nu?
Naturligtvis ska ingen ifrågasättas för, och mot sin vilja behöva förklara sin livsåskådning. Men jag känner inte igen att det skulle vara opportunt att vara kristen i dagens Sverige.
För det andra - blir "intellektuella i kulturskiktet" provocerade av ateism? Det känner jag inte heller igen. Men visa mig gärna en kulturskribent på DN som fått ett raseriutbrott mot ateismen.
Sedan kommer nästa retoriska knep som vi sett förr:
"I Humanisternas reklamkampanj denna vecka lyder texten ”Gud finns nog inte”. Liknande förbehåll hos de troende vore ägnade att förvåna: ”Herren, om han finns och är vad vi förmodar att han är, låter sitt ansikte lysa över dig.”
Humanisterna brukar alltid slå sig för bröstet och hävda att "vi är ödmjuka och är alltid beredda att omvända oss om det skulle finnas några förnuftiga skäl till det".
Det är inte ödmjukt att påstå att man själv är ödmjukare än dem som har en annan livsåskådning än man själv har.
Det är också ett hån mot alla troende och sökande, att påstå att de/vi varken besitter ödmjukhet eller förnuft.
Man ska alltid se sig själv som ett kränkt offer, som alltid missförstås av illvilliga personer med en lika illvillig dold agenda. Sturmark brukar ställa frågan "jag tycker att alla människor ska ha frihet och värdighet (etc. etc.)... Vad är det som är så skrämmande med det?"
(Här kan jag tillägga att Sturmark är en intressant debattör så länge han inte ägnar sig åt dessa fasoner. Han kan vanligtvis argumentera för sin sak på ett bra sätt - och därför behöver han inte utmåla sig som ett offer så ofta som han tenderar att göra).
Samma retorik använder 2005 års Hedeniuspristagare Lena Andersson i dagens DN:
"För tjugo år sedan förväntades i vanliga sällskap den som var kristen förklara sig. I dag är det ateisten som får göra det. Detta trots att ingenting har förändrats i materien.
Den deklarerade ateismen provocerar numera ordentligt, främst intellektuella i kulturskiktet. Med tröttsam frekvens blir ateistens hållning förminskad och medvetet missförstådd. Människor tycker sig höra att ateisten påstår mer än hon gör, att hon sitter inne med triumferande svar på de obesvarade frågorna."
För det första - med risk för att jag medvetet missuppfattar det Andersson skriver - var det bra att den som var kristen för 20 år sedan var tvungen att förklara sig? Är det samtidigt dåligt att ateisten behöver förklara sig nu?
Naturligtvis ska ingen ifrågasättas för, och mot sin vilja behöva förklara sin livsåskådning. Men jag känner inte igen att det skulle vara opportunt att vara kristen i dagens Sverige.
För det andra - blir "intellektuella i kulturskiktet" provocerade av ateism? Det känner jag inte heller igen. Men visa mig gärna en kulturskribent på DN som fått ett raseriutbrott mot ateismen.
Sedan kommer nästa retoriska knep som vi sett förr:
"I Humanisternas reklamkampanj denna vecka lyder texten ”Gud finns nog inte”. Liknande förbehåll hos de troende vore ägnade att förvåna: ”Herren, om han finns och är vad vi förmodar att han är, låter sitt ansikte lysa över dig.”
Humanisterna brukar alltid slå sig för bröstet och hävda att "vi är ödmjuka och är alltid beredda att omvända oss om det skulle finnas några förnuftiga skäl till det".
Det är inte ödmjukt att påstå att man själv är ödmjukare än dem som har en annan livsåskådning än man själv har.
Det är också ett hån mot alla troende och sökande, att påstå att de/vi varken besitter ödmjukhet eller förnuft.
onsdag 3 juni 2009
I Gudruns värld...
Gudrun Schyman gör nya, desperata utspel för att få utrymme i media. I Aftonbladet skriver hon idag att "Folkpartiet borde ta avstånd från abortmotståndaren Utbult":
"På åttonde plats på Folkpartiets EU-lista står Roland Utbult, en frikyrklig musiker som gjort sig känd för abortmotstånd och familjefundamentalistiska värderingar. Hur har han hamnat där, och vad säger det om jämställdhetsfrågornas ställning i Folkpartiet?
Utbults kampanjsida inför EU-valet innehåller rubriker som ”Sex är inte enbart njutning” och ”Minska antalet oönskade graviditeter”. Abortstatistiken kommenterar Utbult så här: ”Som synes är läget allvarligt. Det krävs en förändring. Det handlar inte bara om enskilda människors hälsa, det handlar också om en hel nations välbefinnande.”
Man kan lätt få för sig att man hamnat hos en extrem kristdemokrat snarare än en folkpartist."
I Gudruns värld är det alltså extremt att vilja minska antalet oönskade graviditeter. Att se 30-40 000 aborter per år, bara i Sverige, som ett problem gör att man stämplas som fundamentalist. Ja till livet behöver inga vänner när de har Gudrun som fiende.
Hon fortsätter:
"Varje år dör omkring 75 000 kvinnor på grund av inskränkningar av aborträtten och hundratusentals kvinnor skadas svårt, ofta som en direkt konsekvens av den så kallade kristna konservatism som Roland Utbults likasinnade företräder runt om i världen."
Jag är övertygad om att Utbult inte är emot aborter som räddar kvinnans liv. Det finns överhuvudtaget få kristna som vill förbjuda aborter i sådana lägen.
(Men Gudrun glömde visst att ange en siffra för hur många aborter som görs per år. Siffran 75 000 döda kvinnor hade hon också gärna fått utveckla mer.)
"Folkpartiets ledning, partiets övriga EU-kandidater och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni borde ta avstånd från Roland Utbult och uppmana väljare att i stället rösta på kandidater som anser att rätten till abort måste vara en prioriterad fråga i EU. Folkpartiet har annars än en gång visat att de förlorat sitt förtroende som feministiskt parti."
Om de förlorar det förtroendet så vinner de tillbaka en del av mitt förtroende i stället.
På sin hemsida skriver "fundamentalisten" Utbult så här om sin kristna värdegrund (känsliga läsare varnas för att följande rader kan vara mycket provocerande):
Mitt politiska arbete bygger på kristna grundvärden som rättvisa, gemenskap och alla människors lika värde. Det handlar om en demokratisyn där man genom möten i ögonhöjd med människor påverkar till ökad förståelse, försoning och tolerans. Även den som ligger ner kan man möta i ögonhöjd.
Vi har byggt vårt samhälle på dessa kristna grundvärden. Det vill jag bygga vidare på i mitt politiska engagemang eftersom jag ser att dessa värden håller på att gå förlorade och behöver återupprättas. Martin Luther King beskriver i sin självbiografi: ”Det var inte de svartas ilska eller vrede som gjorde att de reste sig mot de vitas makt. Det var Jesu bergspredikan.”
Läs även Dagens ledarblogg.
"På åttonde plats på Folkpartiets EU-lista står Roland Utbult, en frikyrklig musiker som gjort sig känd för abortmotstånd och familjefundamentalistiska värderingar. Hur har han hamnat där, och vad säger det om jämställdhetsfrågornas ställning i Folkpartiet?
Utbults kampanjsida inför EU-valet innehåller rubriker som ”Sex är inte enbart njutning” och ”Minska antalet oönskade graviditeter”. Abortstatistiken kommenterar Utbult så här: ”Som synes är läget allvarligt. Det krävs en förändring. Det handlar inte bara om enskilda människors hälsa, det handlar också om en hel nations välbefinnande.”
Man kan lätt få för sig att man hamnat hos en extrem kristdemokrat snarare än en folkpartist."
I Gudruns värld är det alltså extremt att vilja minska antalet oönskade graviditeter. Att se 30-40 000 aborter per år, bara i Sverige, som ett problem gör att man stämplas som fundamentalist. Ja till livet behöver inga vänner när de har Gudrun som fiende.
Hon fortsätter:
"Varje år dör omkring 75 000 kvinnor på grund av inskränkningar av aborträtten och hundratusentals kvinnor skadas svårt, ofta som en direkt konsekvens av den så kallade kristna konservatism som Roland Utbults likasinnade företräder runt om i världen."
Jag är övertygad om att Utbult inte är emot aborter som räddar kvinnans liv. Det finns överhuvudtaget få kristna som vill förbjuda aborter i sådana lägen.
(Men Gudrun glömde visst att ange en siffra för hur många aborter som görs per år. Siffran 75 000 döda kvinnor hade hon också gärna fått utveckla mer.)
"Folkpartiets ledning, partiets övriga EU-kandidater och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni borde ta avstånd från Roland Utbult och uppmana väljare att i stället rösta på kandidater som anser att rätten till abort måste vara en prioriterad fråga i EU. Folkpartiet har annars än en gång visat att de förlorat sitt förtroende som feministiskt parti."
Om de förlorar det förtroendet så vinner de tillbaka en del av mitt förtroende i stället.
På sin hemsida skriver "fundamentalisten" Utbult så här om sin kristna värdegrund (känsliga läsare varnas för att följande rader kan vara mycket provocerande):
Mitt politiska arbete bygger på kristna grundvärden som rättvisa, gemenskap och alla människors lika värde. Det handlar om en demokratisyn där man genom möten i ögonhöjd med människor påverkar till ökad förståelse, försoning och tolerans. Även den som ligger ner kan man möta i ögonhöjd.
Vi har byggt vårt samhälle på dessa kristna grundvärden. Det vill jag bygga vidare på i mitt politiska engagemang eftersom jag ser att dessa värden håller på att gå förlorade och behöver återupprättas. Martin Luther King beskriver i sin självbiografi: ”Det var inte de svartas ilska eller vrede som gjorde att de reste sig mot de vitas makt. Det var Jesu bergspredikan.”
Läs även Dagens ledarblogg.
fredag 29 maj 2009
Stackars F!
Gudrun Schyman har skrivit en ilsken artikel på svd:s brännpunkt, där hon hävdar att Feministiskt Initiativs valsedlar både göms undan och förbjuds i vallokalerna. Om det stämmer är det förstås ett brott mot demokratin, men jag misstänker att det handlar mer om småpartiernas vanliga vi-blir-orättvist-behandlade-retorik.
Partier som fått över 1 % av de giltiga rösterna på riksnivå i något av de senaste två valen får ett antal valsedlar bekostade av staten, och får dessutom valsedlarna utlagda i röstningslokalerna av valförrättare.
Detta system är förstås ett uttryck för patriarkalt förtryck och missgynnar kvinnokämparna i FI, som 2006 fick knappt 0.7 % av rösterna. Schyman skriver nu att det borde vara valmyndighetens uppgift att, med skattebetalarnas pengar, distribuera valsedlar åt alla godkända partier. Jag kollade på wikipedia hur många partier vi har i Sverige idag. Där står att följande partier är registrerade vid valmyndigheten, förutom de sju riksdagspartierna och Sverigedemokraterna:
Aktiv Demokrati
Allianspartiet
Det nya partiet
Direktdemokraterna
Enhet
Europeiska Arbetarpartiet-EAP
Feministiskt initiativ
Folkdemokraterna
Folkets Vilja
Folklistan
Högerpartiet de konservativa
Junilistan
Kommunistiska Partiet
Kalle Anka-partiet
Liberala partiet
Nationaldemokraterna
Nordisk Union
Norrbottenspartiet
Ny Framtid
Ny demokrati
Partiet för naturens lag
Partiet.se
Piratpartiet
Rikshushållarna
Rättvisepartiet Socialisterna
Sjöbopartiet
Skattereformisterna
Skånepartiet
Sociala Partiet
Socialistiska Partiet
Solidaritetspartiet
Strandskyddspartiet
Sveriges GrannskapsParti - Svenska Folkets Vilja
SPI - Sveriges Pensionärers Intresseparti
Unika partiet
En diger lista, alltså. Och om valmyndigheten skulle tvingas lägga ut valsedlar åt alla partier i alla vallokaler kommer det givetvis att bli ännu fler. Om staten trycker valsedlar åt "Partiet för naturens lag" och "Nordisk Union" lovar jag att starta ett eget parti, som givetvis ska behandlas lika seriöst som alla andra. Det skulle t.ex. kunna heta "Manschauvinistiskt Initiativ" eller "Blondinpartiet". Eller "Färjestads BK". Ja, jag kan ju starta flera partier, om det blir för svårt att välja ett enda.
Men åter till Schyman. Hon skriver också:
"...men att valmyndigheten sagt att varje röst där det står till exempel partiförkortningen Fi eller om någon skrivit en kandidats namn, kan ogiltigförklaras. Alldeles oavsett att det framgår att rösten är lagd på Feministiskt initiativ. Det är i sig en skandal för väljardemokratin."
Här är jag faktiskt beredd att hålla med henne, även om det kan tyckas klantigt av en väljare att göra ett sådant fel i vallokalen. Men när jag var valförrättare 2006 blev jag förvånad när jag blev tillsagd att slänga alla valsedlar där mer än ett namn på listan var förkryssat. Man tycker ju att den borde räknas som en röst på det parti man valt, även om den inte kan räknas i personvalet. Så det kan nog behövas bättre information om hur man röstar.
Av någon anledning var det förresten i stort sett bara vänsterpartister som kryssade för fler än ett namn.
Uppdatering: Schyman får mothugg av valmyndigheten.
Partier som fått över 1 % av de giltiga rösterna på riksnivå i något av de senaste två valen får ett antal valsedlar bekostade av staten, och får dessutom valsedlarna utlagda i röstningslokalerna av valförrättare.
Detta system är förstås ett uttryck för patriarkalt förtryck och missgynnar kvinnokämparna i FI, som 2006 fick knappt 0.7 % av rösterna. Schyman skriver nu att det borde vara valmyndighetens uppgift att, med skattebetalarnas pengar, distribuera valsedlar åt alla godkända partier. Jag kollade på wikipedia hur många partier vi har i Sverige idag. Där står att följande partier är registrerade vid valmyndigheten, förutom de sju riksdagspartierna och Sverigedemokraterna:
Aktiv Demokrati
Allianspartiet
Det nya partiet
Direktdemokraterna
Enhet
Europeiska Arbetarpartiet-EAP
Feministiskt initiativ
Folkdemokraterna
Folkets Vilja
Folklistan
Högerpartiet de konservativa
Junilistan
Kommunistiska Partiet
Kalle Anka-partiet
Liberala partiet
Nationaldemokraterna
Nordisk Union
Norrbottenspartiet
Ny Framtid
Ny demokrati
Partiet för naturens lag
Partiet.se
Piratpartiet
Rikshushållarna
Rättvisepartiet Socialisterna
Sjöbopartiet
Skattereformisterna
Skånepartiet
Sociala Partiet
Socialistiska Partiet
Solidaritetspartiet
Strandskyddspartiet
Sveriges GrannskapsParti - Svenska Folkets Vilja
SPI - Sveriges Pensionärers Intresseparti
Unika partiet
En diger lista, alltså. Och om valmyndigheten skulle tvingas lägga ut valsedlar åt alla partier i alla vallokaler kommer det givetvis att bli ännu fler. Om staten trycker valsedlar åt "Partiet för naturens lag" och "Nordisk Union" lovar jag att starta ett eget parti, som givetvis ska behandlas lika seriöst som alla andra. Det skulle t.ex. kunna heta "Manschauvinistiskt Initiativ" eller "Blondinpartiet". Eller "Färjestads BK". Ja, jag kan ju starta flera partier, om det blir för svårt att välja ett enda.
Men åter till Schyman. Hon skriver också:
"...men att valmyndigheten sagt att varje röst där det står till exempel partiförkortningen Fi eller om någon skrivit en kandidats namn, kan ogiltigförklaras. Alldeles oavsett att det framgår att rösten är lagd på Feministiskt initiativ. Det är i sig en skandal för väljardemokratin."
Här är jag faktiskt beredd att hålla med henne, även om det kan tyckas klantigt av en väljare att göra ett sådant fel i vallokalen. Men när jag var valförrättare 2006 blev jag förvånad när jag blev tillsagd att slänga alla valsedlar där mer än ett namn på listan var förkryssat. Man tycker ju att den borde räknas som en röst på det parti man valt, även om den inte kan räknas i personvalet. Så det kan nog behövas bättre information om hur man röstar.
Av någon anledning var det förresten i stort sett bara vänsterpartister som kryssade för fler än ett namn.
Uppdatering: Schyman får mothugg av valmyndigheten.
torsdag 28 maj 2009
Jag kryssar Ella
KD:s toppnamn i Europaparlamentsvalet, Ella Bohlin, verkar ha blivit något av ett nytt hatobjekt bland både liberaler, humanister och förvirrade anarkister.
Barbro Hedvall skrev i gårdagens DN:
"I går morse frågades hon ut i P 1 Morgon. Hörselintrycket stämde väl överens med den utslätade personen från affischerna. Inte mycket temperament, de som eventuellt låg kvar i sängarna kl 7.15 bör ha slumrat till."
Bohlin är lugn och saklig i argumentationen. Det kanske får sådana som Hedvall att slumra till, men i mitt tycke är det en bra egenskap hos en politiker. Hon är inte som t.ex. Ulvskog, som fnissar åt motargument istället för att svara på dem. Hon höjer inte heller rösten i ren desperation som de flesta politiker tenderar göra när de känner sig pressade. Med Ella Bohlin får man istället seriösa debatter som inte spårar ur när pressen blir för stor.
Det som retar upp folk mest är tydligen Bohlins inställning i snus- och alkoholfrågor. Hon vill inte att andra länder ska tvingas att sälja snus om de med hänvisning till folkhälsan inte vill öka tobaksanvändningen. Hon ser inte heller alkohol som en vara som alla andra, jämförbar med grönsaker eller mineralvatten, och vill därför ha restriktivare införselkvoter.
Beskyllningarna om moralism haglar givetvis. Hedvall raljerar t.ex. över att mindre alkohol skulle ge en ökad trygghet. Liberaler anser väl att varje individ ska ha fri tillgång till billig alkohol, eftersom var och en själv bestämmer vad och hur mycket man ska dricka. Och om det mot förmodan uppstår några problem inom en familj till följd av drickandet, då kan vi alltid skicka barnen till någon institution. Alkohol gör människor glada och återställer dessutom folk som lider av bakfylla...
Det behövs politiker som vill minska alkoholflödet över gränserna, trots att det nog inte är särskilt populärt bland gemene man. Därför kommer jag kryssa Ella Bohlin i valet till Europaparlamentet.
(Uppdatering I: Till skillnad från andra unga politiker brukar hon inte heller ägna sig åt galna eller populistiska utspel, som enbart syftar till att få uppmärksamhet).
(Uppdatering II: Visst är Alf Svensson också en bra kandidat, men jag hoppas ändå inte att han blir inkryssad före den 40 år yngre Bohlin.)
Barbro Hedvall skrev i gårdagens DN:
"I går morse frågades hon ut i P 1 Morgon. Hörselintrycket stämde väl överens med den utslätade personen från affischerna. Inte mycket temperament, de som eventuellt låg kvar i sängarna kl 7.15 bör ha slumrat till."
Bohlin är lugn och saklig i argumentationen. Det kanske får sådana som Hedvall att slumra till, men i mitt tycke är det en bra egenskap hos en politiker. Hon är inte som t.ex. Ulvskog, som fnissar åt motargument istället för att svara på dem. Hon höjer inte heller rösten i ren desperation som de flesta politiker tenderar göra när de känner sig pressade. Med Ella Bohlin får man istället seriösa debatter som inte spårar ur när pressen blir för stor.
Det som retar upp folk mest är tydligen Bohlins inställning i snus- och alkoholfrågor. Hon vill inte att andra länder ska tvingas att sälja snus om de med hänvisning till folkhälsan inte vill öka tobaksanvändningen. Hon ser inte heller alkohol som en vara som alla andra, jämförbar med grönsaker eller mineralvatten, och vill därför ha restriktivare införselkvoter.
Beskyllningarna om moralism haglar givetvis. Hedvall raljerar t.ex. över att mindre alkohol skulle ge en ökad trygghet. Liberaler anser väl att varje individ ska ha fri tillgång till billig alkohol, eftersom var och en själv bestämmer vad och hur mycket man ska dricka. Och om det mot förmodan uppstår några problem inom en familj till följd av drickandet, då kan vi alltid skicka barnen till någon institution. Alkohol gör människor glada och återställer dessutom folk som lider av bakfylla...
Det behövs politiker som vill minska alkoholflödet över gränserna, trots att det nog inte är särskilt populärt bland gemene man. Därför kommer jag kryssa Ella Bohlin i valet till Europaparlamentet.
(Uppdatering I: Till skillnad från andra unga politiker brukar hon inte heller ägna sig åt galna eller populistiska utspel, som enbart syftar till att få uppmärksamhet).
(Uppdatering II: Visst är Alf Svensson också en bra kandidat, men jag hoppas ändå inte att han blir inkryssad före den 40 år yngre Bohlin.)
onsdag 27 maj 2009
Apropå gömda barn
Jag läser i dagens DN om kritiken mot den svenska regeringen i frågan om gömda barns rätt till utbildning:
Ska papperslösa, gömda barn i Sverige ha rätt till skolgång? Den frågan vill FN:s barnrättskommitté få svar på från Sveriges regering på onsdagen. Men regeringen svarar inte, utan vill utreda frågan på nytt.
Det är inte vanligt, men det händer, att poliser hämtar gömda barn i skolan eller på vägen dit. Men eftersom det för tillfället inte är inne att värna om flyktingar - och eftersom det dessutom handlar om barn utan politiskt inflytande - vill inte regeringen ta tag i frågan. Därför får, som vanligt, kristna rycka in och ta hand om barnen.
Passande nog visar Viasat History ikväll klockan 20:00 en dokumentär som heter "De gömda barnen". Så här står det i informationen om programmet:
I juli 1942 samarbetade de franska myndigheterna villigt med tyskarna med att samla ihop och deportera judar till koncentrationslägren, ett förräderi av enorma mått. Samtidigt riskerade många vanliga fransmän livet genom att rädda tusentals judar - i synnerhet barn. I den här dokumentären tar vi del av fyra barns ohyggliga upplevelser, smärtsamma förluster och skuldkänslor på flykt undan nazisterna. Starka känslor rörs upp då dessa överlevare återvänder till den franska landsbygden där de för 60 år sedan hölls gömda. Händelserna kostade dem både föräldrar och barndom, och kom att forma resten av deras liv. Dokumentären har producerats av den prisbelönta regissören Jonathan Hacker.
Vi kan behöva påminnas om barns utsatthet både då och nu.
Ska papperslösa, gömda barn i Sverige ha rätt till skolgång? Den frågan vill FN:s barnrättskommitté få svar på från Sveriges regering på onsdagen. Men regeringen svarar inte, utan vill utreda frågan på nytt.
Det är inte vanligt, men det händer, att poliser hämtar gömda barn i skolan eller på vägen dit. Men eftersom det för tillfället inte är inne att värna om flyktingar - och eftersom det dessutom handlar om barn utan politiskt inflytande - vill inte regeringen ta tag i frågan. Därför får, som vanligt, kristna rycka in och ta hand om barnen.
Passande nog visar Viasat History ikväll klockan 20:00 en dokumentär som heter "De gömda barnen". Så här står det i informationen om programmet:
I juli 1942 samarbetade de franska myndigheterna villigt med tyskarna med att samla ihop och deportera judar till koncentrationslägren, ett förräderi av enorma mått. Samtidigt riskerade många vanliga fransmän livet genom att rädda tusentals judar - i synnerhet barn. I den här dokumentären tar vi del av fyra barns ohyggliga upplevelser, smärtsamma förluster och skuldkänslor på flykt undan nazisterna. Starka känslor rörs upp då dessa överlevare återvänder till den franska landsbygden där de för 60 år sedan hölls gömda. Händelserna kostade dem både föräldrar och barndom, och kom att forma resten av deras liv. Dokumentären har producerats av den prisbelönta regissören Jonathan Hacker.
Vi kan behöva påminnas om barns utsatthet både då och nu.
tisdag 26 maj 2009
Noterat 26 maj
En konstnär lär en gång ha ställt ut en pissoar och sagt att eftersom den fanns med på en konstutställning så var den också ett konstverk.
Man kan säkert betrakta precis vad som helst som konst. På grannhuset där jag bor har någon t.ex. sprayat svart färg över ett fönster, det skulle säkert platsa som examensarbete på konstfack. Problemet med detta, att allt är konst om det bara görs av en konstnär, är att konstnärerna blir helt beroende av uppmärksamhet. Du kan inte leva på att måla som Rembrandt, du måste gå över alla möjliga gränser, väcka anstöt och begå brott för att få uppmärksamhet och därmed bli en lyckad konstnär.
Senaste tiden har vi kunnat läsa om NUG:s vandalism och Anna Odells låtsaspsykos. Tidigare ritade Lars Vilks teckningar av Muhammed som rondellhund (ja, efter den danska Muhammedkrisen var han givetvis medveten om vad han gav sig in på. Han ville bli känd och det blev han också).
Men det är inte bara i Sverige som konstnärer måste framställa sig själva som sinnesslöa i sin desperata jakt på uppmärksamhet. Titta bara på det här exemplet från Norge:
"I lördags öppnade dörrarna till Statens Kunstakademis elevutställning på Stenersenmuseet i Oslo. Studenten Karl Edvin Endertsen hade monterat upp ett IKEA-kök och sprayat "rape me" (våldta mig) över köksluckorna, varefter han bjöd besökarna på dryck spetsad med GHB, mer känd som "dejt rape"-drogen."
Och Dagen (och svd) skriver om en ny lag i Indonesien:
"Ett tillägg till trafik- och transportlagen stipulerar nu att "funktionshindrade fotgängare måste bära tydliga skyltar som lätt kan kännas igen av andra trafikanter".
- Det är en humanistisk handling för att förbättra de funktionshindrades säkerhet i trafiken, sade politikern bakom lagen, Ahmad Muqowam från ett islamistparti.
Tillfrågad om vad det ska stå på skyltarna - och var på kroppen skyltarna ska bäras - svarade Muqowam att det är något som myndigheterna får besluta."
Lysande. Varför inte sy fast en liten gul Davidsstjärna på de funktionhsindrade?
Man kan säkert betrakta precis vad som helst som konst. På grannhuset där jag bor har någon t.ex. sprayat svart färg över ett fönster, det skulle säkert platsa som examensarbete på konstfack. Problemet med detta, att allt är konst om det bara görs av en konstnär, är att konstnärerna blir helt beroende av uppmärksamhet. Du kan inte leva på att måla som Rembrandt, du måste gå över alla möjliga gränser, väcka anstöt och begå brott för att få uppmärksamhet och därmed bli en lyckad konstnär.
Senaste tiden har vi kunnat läsa om NUG:s vandalism och Anna Odells låtsaspsykos. Tidigare ritade Lars Vilks teckningar av Muhammed som rondellhund (ja, efter den danska Muhammedkrisen var han givetvis medveten om vad han gav sig in på. Han ville bli känd och det blev han också).
Men det är inte bara i Sverige som konstnärer måste framställa sig själva som sinnesslöa i sin desperata jakt på uppmärksamhet. Titta bara på det här exemplet från Norge:
"I lördags öppnade dörrarna till Statens Kunstakademis elevutställning på Stenersenmuseet i Oslo. Studenten Karl Edvin Endertsen hade monterat upp ett IKEA-kök och sprayat "rape me" (våldta mig) över köksluckorna, varefter han bjöd besökarna på dryck spetsad med GHB, mer känd som "dejt rape"-drogen."
Och Dagen (och svd) skriver om en ny lag i Indonesien:
"Ett tillägg till trafik- och transportlagen stipulerar nu att "funktionshindrade fotgängare måste bära tydliga skyltar som lätt kan kännas igen av andra trafikanter".
- Det är en humanistisk handling för att förbättra de funktionshindrades säkerhet i trafiken, sade politikern bakom lagen, Ahmad Muqowam från ett islamistparti.
Tillfrågad om vad det ska stå på skyltarna - och var på kroppen skyltarna ska bäras - svarade Muqowam att det är något som myndigheterna får besluta."
Lysande. Varför inte sy fast en liten gul Davidsstjärna på de funktionhsindrade?
onsdag 20 maj 2009
EU-valtest med pirater
Det är alltid lika intressant att göra webbtester. Idag har jag gjort DN:s EU-valtest. Resultatet, efter att jag svarat antingen "instämmer delvis" eller "tar delvis avstånd ifrån" på 23 av 25 frågor, blev:
KD 60%
FP 55%
C 54%
S 52%
PP 52%
M 44%
MP 41%
JL 33%
V 29%
Intressant är att Piratpartiet, till skillnad från t.ex. SD och FI är med i undersökningen - och att PP har svarat på alla frågor:
"Den som gör DN:s valtest får också för första gången veta vad Piratpartiet tycker i en rad EU-frågor.
Partiets företrädare har hittills i intervju efter intervju vägrat ge sin åsikt i några andra frågor än sådana som gäller till exempel fildelning, upphovsrätt och övervakning. Men i DN:s valtest har partiet tagit ställning i samtliga EU-frågor, från klimatpolitik till sjukvård.
Piratpartiets Christian Engström förklarar att det är ställningstaganden utifrån partiets allmänna grundsyn."
När man gjort testet kan man se vad partierna svarat på alla frågor. Jag noterar bl.a. att PP är enda parti som bara delvis tar avstånd från påståendet att EU bör skärpa asylreglerna och minska flyktingars möjlighet att komma hit och få uppehållstillstånd. Inställningen till miljöfrågorna är lite ljummen och motsträvig, medan partiet tydligen är engagerat i snus- och HBT-frågor.
Hittade också en intressant kommentar av någon som svarat "ingen åsikt" på alla frågor. Han var tydligen 80% centerpartist.
KD 60%
FP 55%
C 54%
S 52%
PP 52%
M 44%
MP 41%
JL 33%
V 29%
Intressant är att Piratpartiet, till skillnad från t.ex. SD och FI är med i undersökningen - och att PP har svarat på alla frågor:
"Den som gör DN:s valtest får också för första gången veta vad Piratpartiet tycker i en rad EU-frågor.
Partiets företrädare har hittills i intervju efter intervju vägrat ge sin åsikt i några andra frågor än sådana som gäller till exempel fildelning, upphovsrätt och övervakning. Men i DN:s valtest har partiet tagit ställning i samtliga EU-frågor, från klimatpolitik till sjukvård.
Piratpartiets Christian Engström förklarar att det är ställningstaganden utifrån partiets allmänna grundsyn."
När man gjort testet kan man se vad partierna svarat på alla frågor. Jag noterar bl.a. att PP är enda parti som bara delvis tar avstånd från påståendet att EU bör skärpa asylreglerna och minska flyktingars möjlighet att komma hit och få uppehållstillstånd. Inställningen till miljöfrågorna är lite ljummen och motsträvig, medan partiet tydligen är engagerat i snus- och HBT-frågor.
Hittade också en intressant kommentar av någon som svarat "ingen åsikt" på alla frågor. Han var tydligen 80% centerpartist.
tisdag 19 maj 2009
Kohandel
Jag skrev nyss ett inlägg om s.k. elitklasser i skolan, men kom på att jag har en annan fundering inom samma område.
Sanna Rayman skriver i dagens svd om att Miljöpartiet närmar sig Socialdemokraterna i frågan om vinstdrivande friskolor, möjligtvis i syfte att bedriva kohandel:
"vilka andra stötestenar stör harmonin i den rödgröna skolpolitiken? Jo, betygen. Den frågan har varit symbolen för att signalera att verkligen S har förnyat sig. Det var ingen lätt förnyelse. Sahlin fick peka med hela handen för att få gräsrötterna att acceptera en omsvängning under framtidsdagarna hösten 2007 (...)
För när MP nu har ”gett upp” vinsterna i friskolan har de ett offer att hänvisa till i förhandlingarna om den rödgröna skolpolitiken. Och Vänstern bara ler. Partiet har inte behövt lyfta ett finger."
Det finns ytterligare en fråga som splittrar rödgrön skolpolitik och som väljarna kanske vill ha utredd före valet: konfessionella friskolor. Jag tror att det var våren 2006 som den dåvarande S-regeringen ville - mer eller mindre - avskaffa "religiösa skolor", men MP gick emot, vilket innebar att S och V blev nedröstade med ett mandats marginal.
Det vore så klart intressant om oppositionen kunde komma överens i den frågan också, innan vi går till val.
Sanna Rayman skriver i dagens svd om att Miljöpartiet närmar sig Socialdemokraterna i frågan om vinstdrivande friskolor, möjligtvis i syfte att bedriva kohandel:
"vilka andra stötestenar stör harmonin i den rödgröna skolpolitiken? Jo, betygen. Den frågan har varit symbolen för att signalera att verkligen S har förnyat sig. Det var ingen lätt förnyelse. Sahlin fick peka med hela handen för att få gräsrötterna att acceptera en omsvängning under framtidsdagarna hösten 2007 (...)
För när MP nu har ”gett upp” vinsterna i friskolan har de ett offer att hänvisa till i förhandlingarna om den rödgröna skolpolitiken. Och Vänstern bara ler. Partiet har inte behövt lyfta ett finger."
Det finns ytterligare en fråga som splittrar rödgrön skolpolitik och som väljarna kanske vill ha utredd före valet: konfessionella friskolor. Jag tror att det var våren 2006 som den dåvarande S-regeringen ville - mer eller mindre - avskaffa "religiösa skolor", men MP gick emot, vilket innebar att S och V blev nedröstade med ett mandats marginal.
Det vore så klart intressant om oppositionen kunde komma överens i den frågan också, innan vi går till val.
"Elitklasser"
Skolminister Jan Björklund vill tillåta s.k. elitklasser på högstadiet, för att "elever som är duktiga i till exempel matematik och naturvetenskap ska kunna läsa i ett mycket högre tempo än vad de vanliga klasserna gör".
Inför valet 2006 hade Folkpartiet affischer som föreställde löpsedlar från "Framtidens Nyheter" och på en av dem stod det något i stil med "Äntligen! Nobelpris till Sverige". Med Björklunds skolpolitik tror jag att sådana rubriker kan bli mer än utopier.
Det är verkligen på tiden att en elev som är särskilt intresserad av, och har lätt för, ett visst teoretiskt ämne ska kunna plugga i sin egen takt. En del kan vara väldigt bra på ett ämne och samtidigt ha svårt för ett annat. Samhället fungerar inte som en marscherande pluton.
När jag gick på högstadiet hade jag lätt för språk och ämnen där man till stor del fick lära sig faktakunskaper (t.ex. historia, eller glosor i engelska och spanska). Samtidigt hade jag väldigt svårt för framför allt fysik och kemi och behövde mycket hjälp för att bli godkänd där. Det bästa för mig hade förstås varit om jag fått fördjupa mig i de ämnen jag både var bra i och intresserad av, om jag samtidigt fått hjälp att lära mig de grundläggande kunskaperna i mina sämsta ämnen.
Nu vet jag att mina märkliga talanger och problem sannolikt berodde på mitt funktionshinder, Aspergers Syndrom, som gör att man kan vara genialisk inom vissa områden och samtidigt väldigt trögfattad inom andra. Tyvärr fick jag dock inte diagnosen förrän jag var 25 år, efter att funktionshindret "hindrat" mig i diverse arbeten och studier.
T.o.m. Widar Andersson på S-märkta Folkbladet håller med Björklund och protesterar mot att det talas om elitklasser:
"I mediesvängens rubrikvärld döps de här klasserna omedelbart till "elitklasser". Det är ett missvisande uttryck. En trettonåring som vill hårdplugga matte och fysik är ingen "elit". Han eller hon är vare sig mer eller mindre än just en trettonåring som vill hårdplugga matte och fysik."
Ambitionsklasser eller motivationsklasser skulle kanske vara en bättre benämning än elitklasser. Läs även Metta Fjelkners debattartikel i Barometern.
Inför valet 2006 hade Folkpartiet affischer som föreställde löpsedlar från "Framtidens Nyheter" och på en av dem stod det något i stil med "Äntligen! Nobelpris till Sverige". Med Björklunds skolpolitik tror jag att sådana rubriker kan bli mer än utopier.
Det är verkligen på tiden att en elev som är särskilt intresserad av, och har lätt för, ett visst teoretiskt ämne ska kunna plugga i sin egen takt. En del kan vara väldigt bra på ett ämne och samtidigt ha svårt för ett annat. Samhället fungerar inte som en marscherande pluton.
När jag gick på högstadiet hade jag lätt för språk och ämnen där man till stor del fick lära sig faktakunskaper (t.ex. historia, eller glosor i engelska och spanska). Samtidigt hade jag väldigt svårt för framför allt fysik och kemi och behövde mycket hjälp för att bli godkänd där. Det bästa för mig hade förstås varit om jag fått fördjupa mig i de ämnen jag både var bra i och intresserad av, om jag samtidigt fått hjälp att lära mig de grundläggande kunskaperna i mina sämsta ämnen.
Nu vet jag att mina märkliga talanger och problem sannolikt berodde på mitt funktionshinder, Aspergers Syndrom, som gör att man kan vara genialisk inom vissa områden och samtidigt väldigt trögfattad inom andra. Tyvärr fick jag dock inte diagnosen förrän jag var 25 år, efter att funktionshindret "hindrat" mig i diverse arbeten och studier.
T.o.m. Widar Andersson på S-märkta Folkbladet håller med Björklund och protesterar mot att det talas om elitklasser:
"I mediesvängens rubrikvärld döps de här klasserna omedelbart till "elitklasser". Det är ett missvisande uttryck. En trettonåring som vill hårdplugga matte och fysik är ingen "elit". Han eller hon är vare sig mer eller mindre än just en trettonåring som vill hårdplugga matte och fysik."
Ambitionsklasser eller motivationsklasser skulle kanske vara en bättre benämning än elitklasser. Läs även Metta Fjelkners debattartikel i Barometern.
fredag 15 maj 2009
Stenåldersmoralism
Hörde nyligen låten "Fula gubbar" av Magnus Uggla och insåg plötsligt att Uggla faktiskt bara är en fruktansvärt inskränkt moralist som hatar fri sexualitet. Titta bara på texten:
Stackars medelålders Disco-Kaj, som jämt ska gå på alla kändispartaj.
Är en i skinnslakts lönnfet modesprätt, som tror han är tjuett.
Han är reklamman, redaktör och en jippoarrangör.
Som sätter småflickors gunst i svaj, tänk att få följa med hem till Kaj.
På en i smyg spetsad lemonad å jacuzzibad.
Hej, hej snubbar, fula gubbar, ni borde bjuda upp nån annanstans.
Hej, hej snubbar gamla gubbar, varför inte pröva mogen dans.
Bland dom andra hanarna, spela bingo, mata svanarna.
En lagom stimulans.
Han har blonderat sitt gråa hår och lyft bort fett ifrån höft och lår.
För att slippa hålla andan på nordhustrand, i jakten på en konfirmand.
Det är för ålder han söker tröst, hos unga flickor som knappt fått bröst.
Till att lockas att få va modeller när, när de ska fotas på nån premiär.
Och åka jeep runt på stadens torg och säga hej till Björn Borg.
Hej, hej snubbar, fula gubbar, stöter på sin dotters kompisar.
Hej, hej snubbar, gamla gubbar, flickor akta er för pop-farfar.
Den guld beprydde senior’n, häckar framför ungdomsgårn´ och bjuder flickor snar.
Härom dan så var det pensionärs träff ner på stan, ja där var Bertil, Terje, AD-Coco-Claes, Anders, Gunnar, Fredrik, Christer, Görsen, Lars, ja där var alla gamla gubbar.
Hej, hej snubbar, fula gubbar, har nu bytt sin toning mot peruk.
Hej, hej snubbar gamla gubbar, av ålder blivit svårt reumatisk sjuk.
Styv å stel ut i sin kropp, utom just hans pillesnopp. Som tvärtom jämt är mjuk.
Ja de är ju allmänt känt, att Kaj är helt impotent. Fast med den enklaste teknik, kan han få fjäder på sin skinnspik.
Spela tennis, golf och squash. Segla, bräda, paddla fors, då kan han njuta livets fröjder, trots prostatit och hemorröjder. Ut och ragga tonårstjack, tills han får en hjärtattack.
Hej, hej snubbar, fula gubbar, får då very viktigt stamgästkort, så att dom kan passera kön till Sankte Perres pärleport.
Stackars medelålders Disco-Kaj, som jämt ska gå på alla kändispartaj.
Är en i skinnslakts lönnfet modesprätt, som tror han är tjuett.
Han är reklamman, redaktör och en jippoarrangör.
Som sätter småflickors gunst i svaj, tänk att få följa med hem till Kaj.
På en i smyg spetsad lemonad å jacuzzibad.
Hej, hej snubbar, fula gubbar, ni borde bjuda upp nån annanstans.
Hej, hej snubbar gamla gubbar, varför inte pröva mogen dans.
Bland dom andra hanarna, spela bingo, mata svanarna.
En lagom stimulans.
Han har blonderat sitt gråa hår och lyft bort fett ifrån höft och lår.
För att slippa hålla andan på nordhustrand, i jakten på en konfirmand.
Det är för ålder han söker tröst, hos unga flickor som knappt fått bröst.
Till att lockas att få va modeller när, när de ska fotas på nån premiär.
Och åka jeep runt på stadens torg och säga hej till Björn Borg.
Hej, hej snubbar, fula gubbar, stöter på sin dotters kompisar.
Hej, hej snubbar, gamla gubbar, flickor akta er för pop-farfar.
Den guld beprydde senior’n, häckar framför ungdomsgårn´ och bjuder flickor snar.
Härom dan så var det pensionärs träff ner på stan, ja där var Bertil, Terje, AD-Coco-Claes, Anders, Gunnar, Fredrik, Christer, Görsen, Lars, ja där var alla gamla gubbar.
Hej, hej snubbar, fula gubbar, har nu bytt sin toning mot peruk.
Hej, hej snubbar gamla gubbar, av ålder blivit svårt reumatisk sjuk.
Styv å stel ut i sin kropp, utom just hans pillesnopp. Som tvärtom jämt är mjuk.
Ja de är ju allmänt känt, att Kaj är helt impotent. Fast med den enklaste teknik, kan han få fjäder på sin skinnspik.
Spela tennis, golf och squash. Segla, bräda, paddla fors, då kan han njuta livets fröjder, trots prostatit och hemorröjder. Ut och ragga tonårstjack, tills han får en hjärtattack.
Hej, hej snubbar, fula gubbar, får då very viktigt stamgästkort, så att dom kan passera kön till Sankte Perres pärleport.
onsdag 13 maj 2009
Abort och liv
Eftersom jag är man har jag kanske inte rätt att uttala mig i abortfrågor, men nu är debatten igång igen och jag kan inte låta bli att blogga ner mina fingrar i syltburken.
Bitte Assarmo skriver på svd:s brännpunkt om dubbelmoralen i debatten om de könsbundna aborterna, där vissa verkar anse att aborter är oproblematiskt så länge de inte utförs pga kön. Assarmo använder ordet cellklump för fostren, vilket Sanna Rayman på samma tidnings ledarblogg reagerar på.
Detta får mig att filosofera lite kring aborter och människoliv. Enligt icke-religiös livsåskådning är väl alla människor – födda eller ofödda – cellklumpar? Vi är lite grann som träd eller ogräs, något som blir till och växer upp av en olycklig slump. Någon själ har vi inte, vi är robotar av kött och blod.
Av någon anledning gäller detta dock bara så länge man är i sin mammas mage, så fort man hoppar ut därifrån blir man lite mer värd. Även om man inte förändras som människa i det ögonblick man föds. Kvinnan bestämmer över sin egen kropp, heter det, och barnet är en del av kvinnokroppen. (När barnet väl fötts blir det däremot en angelägenhet för båda föräldrarna. Den pappa som har 0 % att säga till om under graviditeten blir, lustigt nog, 50 % ansvarig i samma ögonblick som barnet ploppar ut.)
Att göra abort är inte som att operera bort blindtarmen, ändå görs 30-40 000 aborter i Sverige varje år. Det är väl ca 25 % av alla graviditeter och det är på tok för mycket.
Enligt mig finns det bara två moraliskt acceptabla skäl till att göra abort:
1. Kvinnan har blivit våldtagen.
2. Fostervattensprover visar att barnet kommer bli feminist.
Bitte Assarmo skriver på svd:s brännpunkt om dubbelmoralen i debatten om de könsbundna aborterna, där vissa verkar anse att aborter är oproblematiskt så länge de inte utförs pga kön. Assarmo använder ordet cellklump för fostren, vilket Sanna Rayman på samma tidnings ledarblogg reagerar på.
Detta får mig att filosofera lite kring aborter och människoliv. Enligt icke-religiös livsåskådning är väl alla människor – födda eller ofödda – cellklumpar? Vi är lite grann som träd eller ogräs, något som blir till och växer upp av en olycklig slump. Någon själ har vi inte, vi är robotar av kött och blod.
Av någon anledning gäller detta dock bara så länge man är i sin mammas mage, så fort man hoppar ut därifrån blir man lite mer värd. Även om man inte förändras som människa i det ögonblick man föds. Kvinnan bestämmer över sin egen kropp, heter det, och barnet är en del av kvinnokroppen. (När barnet väl fötts blir det däremot en angelägenhet för båda föräldrarna. Den pappa som har 0 % att säga till om under graviditeten blir, lustigt nog, 50 % ansvarig i samma ögonblick som barnet ploppar ut.)
Att göra abort är inte som att operera bort blindtarmen, ändå görs 30-40 000 aborter i Sverige varje år. Det är väl ca 25 % av alla graviditeter och det är på tok för mycket.
Enligt mig finns det bara två moraliskt acceptabla skäl till att göra abort:
1. Kvinnan har blivit våldtagen.
2. Fostervattensprover visar att barnet kommer bli feminist.
tisdag 5 maj 2009
Dags att skriva något igen
Har inte skrivit något inlägg på ca två veckor, så det är är hög tid att klottra ner några tankar nu.
P C Jersild skrev i en kolumn i DN om biologism och biofobi, om varför J.M. Coetzee och många forskare inom humaniora är tveksamma till evolutionsteorin. Han citerar bl.a. etikforskaren Birgitta Forsmans bok Arvet från Darwin och skriver:
"Som motvikt till begreppet ”Biologism” (att dra alltför långgående slutsatser ur biologin) betonar hon begreppet ”Biofobi” (avsky för biologiska förklaringar)."
Kan man då säga att homofobernas motståndare i de senaste årens adoptions- och äktenskapsdebatter har varit biofober?
Det hade f.ö. varit intressant om Hedeniuspristagaren Jersild tagit upp begreppet scientism i stället för biologism. Jag har nämligen fått den uppfattningen att han tillhör den scientistiska skolan.
Per Dahl noterar i Barometern att betydligt fler var intresserade av Jesusmanifestationen än av LO-basens första majtal, men att detta inte avspeglas av medias rapportering:
"18 000 deltagare, det är ganska många. “Jesusmanifestation kan skapa trafikkaos” är den rubrik vi kan läsa hos Radio Stockholm. Det är säkert så, men det kunde ju ha stått något annat också. När nu så många förstamajtalare refereras i media, hade det kanske varit på plats med ett referat av vad någon sade här?"
Centerns Ungdomsförbund har haft stämma och beslutat att verka för legalisering av sexhandel och avskaffande av Folkhälsoinstitutet.
Människor äger sin egen kropp och ska därför få sälja den till vem man vill, resonerar anarkoliberalerna i CUF. De kan ju skicka gratulationskort till alla de kvinnor från Moldavien etc. som är starka nog att gå emot oss moralister och utnyttja sin individuella frihet att sälja sina kroppar både hemma och utomlands.
Och man menar att det inte finns något som heter folkhälsa, varför det inte heller ska finnas något folkhälsoinstitut. All hälsa är individuell. Visst, det finns väl de som kan röka utan att få cancer (och skådespelaren Kjell Bergqvist säger sig faktiskt ha druckit tre öl om dagen sedan tretton års ålder utan att det påverkat hans hälsa), men det här är så dumt att man storknar... På wikipedia står följande om statens folkhälsoinstitut:
P C Jersild skrev i en kolumn i DN om biologism och biofobi, om varför J.M. Coetzee och många forskare inom humaniora är tveksamma till evolutionsteorin. Han citerar bl.a. etikforskaren Birgitta Forsmans bok Arvet från Darwin och skriver:
"Som motvikt till begreppet ”Biologism” (att dra alltför långgående slutsatser ur biologin) betonar hon begreppet ”Biofobi” (avsky för biologiska förklaringar)."
Kan man då säga att homofobernas motståndare i de senaste årens adoptions- och äktenskapsdebatter har varit biofober?
Det hade f.ö. varit intressant om Hedeniuspristagaren Jersild tagit upp begreppet scientism i stället för biologism. Jag har nämligen fått den uppfattningen att han tillhör den scientistiska skolan.
Per Dahl noterar i Barometern att betydligt fler var intresserade av Jesusmanifestationen än av LO-basens första majtal, men att detta inte avspeglas av medias rapportering:
"18 000 deltagare, det är ganska många. “Jesusmanifestation kan skapa trafikkaos” är den rubrik vi kan läsa hos Radio Stockholm. Det är säkert så, men det kunde ju ha stått något annat också. När nu så många förstamajtalare refereras i media, hade det kanske varit på plats med ett referat av vad någon sade här?"
Centerns Ungdomsförbund har haft stämma och beslutat att verka för legalisering av sexhandel och avskaffande av Folkhälsoinstitutet.
Människor äger sin egen kropp och ska därför få sälja den till vem man vill, resonerar anarkoliberalerna i CUF. De kan ju skicka gratulationskort till alla de kvinnor från Moldavien etc. som är starka nog att gå emot oss moralister och utnyttja sin individuella frihet att sälja sina kroppar både hemma och utomlands.
Och man menar att det inte finns något som heter folkhälsa, varför det inte heller ska finnas något folkhälsoinstitut. All hälsa är individuell. Visst, det finns väl de som kan röka utan att få cancer (och skådespelaren Kjell Bergqvist säger sig faktiskt ha druckit tre öl om dagen sedan tretton års ålder utan att det påverkat hans hälsa), men det här är så dumt att man storknar... På wikipedia står följande om statens folkhälsoinstitut:
Statens folkhälsoinstitut har tre huvuduppgifter:
- fungera som ett nationellt kunskapscentrum när det gäller folkhälsa
- följa upp och samordna uppföljningen av den nationella folkhälsopolitiken
- bedriva tillsyn inom alkohol-, narkotika- och tobaksområdena
I regeringens instruktion (2007:1214) för Statens folkhälsoinstitut finns bland annat följande att läsa:
Statens folkhälsoinstitut har till uppgift att främja hälsa och förebygga sjukdomar och skador. Särskild vikt ska fästas vid insatser för de grupper som är utsatta för de största hälsoriskerna. Verksamheten ska stå på vetenskaplig grund. Statens folkhälsoinstitut ska ansvara för sektorsövergripande uppföljning och utvärdering av insatser inom folkhälsoområdet, vara nationellt kunskapscentrum för metoder och strategier på området och ansvara för övergripande tillsyn inom alkohol-,narkotika- och tobaksområdena.
tisdag 21 april 2009
Risken med enfrågepartier
Piratpartiet skiljer sig från mängden genom att framställa sig som ett ”opolitiskt politiskt parti”. På PP:s hemsida står:
Piratpartiet tar inte ställning höger/vänster-frågor, eller andra frågor som ligger utanför vårt principprogram. Vi är beredda att stödja såväl en socialdemokratisk som en borgerlig regering. Det enda vi är intresserade av är att marschen mot kontrollsamhället byts mot en marsch mot kunskapssamhället utan integritetskränkande övervakning, och att kulturen och kunskapen släpps fria i samhället.
Vårt mål är att komma in i riksdagen och få en vågmästarställning. Om vi lyckas med det kommer vi att prata med både Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt. Vi kommer att förklara vad det är vi vill, och påpeka att våra hjärtefrågor faktiskt på intet sätt går emot vare sig traditionell socialdemokratisk politik eller traditionell borgerlig politik.
Piratpartiet tar inte ställning höger/vänster-frågor, eller andra frågor som ligger utanför vårt principprogram. Vi är beredda att stödja såväl en socialdemokratisk som en borgerlig regering. Det enda vi är intresserade av är att marschen mot kontrollsamhället byts mot en marsch mot kunskapssamhället utan integritetskränkande övervakning, och att kulturen och kunskapen släpps fria i samhället.
Vårt mål är att komma in i riksdagen och få en vågmästarställning. Om vi lyckas med det kommer vi att prata med både Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt. Vi kommer att förklara vad det är vi vill, och påpeka att våra hjärtefrågor faktiskt på intet sätt går emot vare sig traditionell socialdemokratisk politik eller traditionell borgerlig politik.
Principprogrammet sammanfattas så här:
För att kunna enas som rörelse tar vi inte ställning i andra politiska frågor som inte har samband med de principer vi här deklarerat. Vi förenar oss kring värnet om rätten till ett privatliv och kritiken av upphovsrätt och patent.
Här är alltså ett parti som inte har någon plan för hur man vill styra samhället. Enda målet är att bli vågmästarparti, få gehör för sin enda fråga och därefter lägga sig platt i alla andra frågor. Några undringar poppar dock upp:
Vad händer om PP får egen majoritet i nästa val? Det är en hypotetisk fråga och alla vet att det inte kommer ske, men tanken är ändå intressant. Det skulle vara som om Kalle Anka-partiet fick regeringsmakten.
Vad händer om båda blocken går med på PP:s krav? Vilka väljer man? (I dagsläget kan man tänka sig att samarbete vänsterut ligger närmast till hands, även om man nog inte själva vill erkänna det.)
Vad händer om två partier blir vågmästare? Det skulle i så fall troligtvis handla om PP och SD. Skulle dessa båda slå sina påsar ihop?
Ponera att PP kommer in i Europaparlamentet den 7 juni. Sedan kommer ett italienskt fascistparti och säger ”hörni, vi stöder er i fildelningsfrågan om ni stöder vårt förslag om att torpedera alla flyktingbåtar som försöker korsa Medelhavet”. Finns det då några moraliska skrupler?
Uppdaterat 16:22 - Det skulle förresten vara ganska slappt att sitta i riksdagen för PP, om man hamnar i t.ex. jordbruksutskottet. I stort sett som 4 års semester med riksdagslön...
fredag 17 april 2009
Vansinne
Jag läste Anna Larssons kolumn i svd idag, om hur föräldrar bestämmer över barn. Hon skriver att:
"I Sverige tycker vi inte att det är rätt att föräldrar bestämmer vem ett barn ska gifta sig med. Däremot är det accepterat att bestämma vad de ska ha på sig, att de ska vara vegetarianer och till och med vilken religion de ska ha.
I en debattartikel i Dagens Nyheter igår uttryckte länspolismästare Carin Götblad och tre andra högt uppsatta befattningshavare i Stockholm sin oro över hedersförtrycket. Men de var också noga med att påpeka: ”Föräldrar som tillämpar konservativ barnuppfostran ska inte misstänkliggöras. Föräldrar saknar inte rätt att föra vidare egna värderingar och ideal till sina barn bara för att dessa värderingar inte delas av andra föräldrar.”
Själv tror jag att det är precis här diskussionen måste börja. Ska föräldrar vägleda eller bestämma? Upplysa eller indoktrinera? Hur ser vi egentligen på den där fria viljan? Var går gränsen för tvång?
För om det anses okej att genom barndop bestämma det allra mest individuella som en människas tro, hur ska man då kunna kritisera att någon annan inte låter sin tonåring gå på disco?"
Att föräldrar bestämmer vad barnen ska ha på sig är väl inget att förfasas över? Eller ska en genuscertifierad myndighet avgöra vilka kläder barnen ska ha? Pojkar kan ha rosa klänning och leka med dockor och flickor kan ha kakibyxor och leka krig. Tänk så modernt det skulle vara. Eller ska staten bestämma att alla judiska och muslimska barn ska äta korv för att "de är födda fria"?
Och att sen kalla det indoktrinering när föräldrarnas värderingar förs vidare till barnen är bara korkat. Anna Larsson tycker helt säkert att det ska vara tillåtet att "inpränta" värderingar i barnen så länge det är värderingar hon själv står för, t.ex. feministiska sådana.
Det kan väl för guds skull inte vara mer rätt att genuspedagoger och andra "intellektuella" och "upplysta" människor bestämmer över barnen, än att deras föräldrar gör det - så länge föräldrarna inte bryter mot lagen.
När det gäller barndop så innebär inte dopet att spädbarnet programmeras med en viss livsåskådning och det kan väl inte finnas någon som har tagit skada av att döpas? Den automatiska anslutningen till kyrkan är mer kontroversiell, men varje individ kan faktiskt utträda ur kyrkan innan man börjar betala skatt.
(Någon kanske undrar varför jag valde ordet vansinne som rubrik till inlägget. Anledningen är att Anna Larsson får mig att tänka på Tanja Bergkvists blogg om genusvansinnet)
"I Sverige tycker vi inte att det är rätt att föräldrar bestämmer vem ett barn ska gifta sig med. Däremot är det accepterat att bestämma vad de ska ha på sig, att de ska vara vegetarianer och till och med vilken religion de ska ha.
I en debattartikel i Dagens Nyheter igår uttryckte länspolismästare Carin Götblad och tre andra högt uppsatta befattningshavare i Stockholm sin oro över hedersförtrycket. Men de var också noga med att påpeka: ”Föräldrar som tillämpar konservativ barnuppfostran ska inte misstänkliggöras. Föräldrar saknar inte rätt att föra vidare egna värderingar och ideal till sina barn bara för att dessa värderingar inte delas av andra föräldrar.”
Själv tror jag att det är precis här diskussionen måste börja. Ska föräldrar vägleda eller bestämma? Upplysa eller indoktrinera? Hur ser vi egentligen på den där fria viljan? Var går gränsen för tvång?
För om det anses okej att genom barndop bestämma det allra mest individuella som en människas tro, hur ska man då kunna kritisera att någon annan inte låter sin tonåring gå på disco?"
Att föräldrar bestämmer vad barnen ska ha på sig är väl inget att förfasas över? Eller ska en genuscertifierad myndighet avgöra vilka kläder barnen ska ha? Pojkar kan ha rosa klänning och leka med dockor och flickor kan ha kakibyxor och leka krig. Tänk så modernt det skulle vara. Eller ska staten bestämma att alla judiska och muslimska barn ska äta korv för att "de är födda fria"?
Och att sen kalla det indoktrinering när föräldrarnas värderingar förs vidare till barnen är bara korkat. Anna Larsson tycker helt säkert att det ska vara tillåtet att "inpränta" värderingar i barnen så länge det är värderingar hon själv står för, t.ex. feministiska sådana.
Det kan väl för guds skull inte vara mer rätt att genuspedagoger och andra "intellektuella" och "upplysta" människor bestämmer över barnen, än att deras föräldrar gör det - så länge föräldrarna inte bryter mot lagen.
När det gäller barndop så innebär inte dopet att spädbarnet programmeras med en viss livsåskådning och det kan väl inte finnas någon som har tagit skada av att döpas? Den automatiska anslutningen till kyrkan är mer kontroversiell, men varje individ kan faktiskt utträda ur kyrkan innan man börjar betala skatt.
(Någon kanske undrar varför jag valde ordet vansinne som rubrik till inlägget. Anledningen är att Anna Larsson får mig att tänka på Tanja Bergkvists blogg om genusvansinnet)
tisdag 14 april 2009
Noterat 14 april
Jag har länge grubblat över varför Fredrik Reinfeldt, som lämnat Svenska kyrkan och som är uttalad ateist, har varit så engagerad för att homosexuella ska få gifta sig i just kyrkan. Riksdagsledamoten Ingemar Vänerlöv (KD) har skrivit ett debattinlägg om detta i Dagen. Enligt hans analys handlar det om att ta revansch på kyrkan efter alla sekler av förtryck mot homosexuella:
"Homosexuellas revanschlusta, efter århundraden av osynliggörande, är i sig inget att förvånas över. Första steget i denna revansch kan sägas vara lagen om det registrerade partnerskapet 1994. Andra steg var möjligheten till homoadoption och lesbiska kvinnors möjlighet till insemination i den svenska vården. I år var det dags för det sista och avgörande steget, homosexuellas revansch i kyrkan. Eftersom kyrkan av homosexuella har uppfattats som intoleransens högborg, skulle den slutliga revanschen vara att som samkönat par få vigas framför kyrkans altare. "
Jag tror att det ligger mycket i det. Själv har jag ingenting emot att homosexuella par gifter sig borgerligt, men när det handlar om kyrkbröllop kommer vi in på teologiska spörsmål och där bör besluten grunda sig på Bibeln och inte på vad staten, som ju är skiljd från kyrkan, för tillfället tycker. Så civiläktenskap hade varit den enda vettiga lösningen i den här frågan.
Vänerlöv skriver också om hur Reinfeldt handskas med den inre oppositionen inom M:
"Flera riksdagsledamöter utanför KD delade inte Reinfeldts syn, bland andra åtskilliga moderater. En särskild motion undertecknad av några moderater påminde väldigt mycket om KD-förslaget. Den var vi beredda att stödja om vårt förslag fallit i en förberedande votering. Från början hade M-dissidenterna sagt att de skulle stödja oss, men de planerna krossade Reinfeldt. Ingen moderat fick stödja Kristdemokraterna, som skulle utmejslas som en försvinnande liten minoritet. De moderata avvikarna skulle antingen lägga ner sina röster eller bli utkvittade. 15 moderater avstod och lika många var utkvittade.Man kan förmoda att Reinfeldts M-piska hade vinit extra hårt mot bakgrund av att vid voteringen 2005 om lesbiskas inseminering stöddes den klart uttalade moderatlinjen endast av 37 procent av M-riksdagsledamöterna."
Det där med partipiskor är ju annars något man förknippar med S - och kanske framförallt med Göran Perssons ledarskap, men Reinfeldt verkar också vilja skapa ett "enmansparti".
Danska och norska klimatforskare tvivlar på växthuseffekten. Jag hörde för ett tag sedan en svensk solforskare i P1, som hävdade att uppvärmningen beror på solens ökade aktivitet, men att det skulle vända om 5-6 år. Kanske är det de nedtystade forskarna med sina goda nyheter som har rätt? Den som lever får se.
Brittiska humanister vill ha bort sjukhuspräster. De tycker att vårdresurserna ska gå till annat än präster och det kanske låter "förnuftigt", men humanisterna får mothugg:
"Daniel Sokol är medicinsk etiker och undervisar vid S:t George's universitet i London. Han är även direktor vid Applied Clinical Ethics vid Imperial College i London. Som icke troende var han tidigare skeptisk till sjukhuspräster, men efter att ha sett många exempel på prästernas nyckelroll för patienters hälsa, går han nu emot humanisternas propå att sjukvården i Storbritannien ska avstå från stöd till sjukhuskyrkan."
Humanisterna kommer förmodligen kontra med att "medicinsk etik är pseudovetenskap", eller något liknande. Det är så det brukar låta när forskare säger något som inte passar med deras världsbild.
Hur förnuftiga de än är, kommer de aldrig att förstå det goda inom religionen.
"Homosexuellas revanschlusta, efter århundraden av osynliggörande, är i sig inget att förvånas över. Första steget i denna revansch kan sägas vara lagen om det registrerade partnerskapet 1994. Andra steg var möjligheten till homoadoption och lesbiska kvinnors möjlighet till insemination i den svenska vården. I år var det dags för det sista och avgörande steget, homosexuellas revansch i kyrkan. Eftersom kyrkan av homosexuella har uppfattats som intoleransens högborg, skulle den slutliga revanschen vara att som samkönat par få vigas framför kyrkans altare. "
Jag tror att det ligger mycket i det. Själv har jag ingenting emot att homosexuella par gifter sig borgerligt, men när det handlar om kyrkbröllop kommer vi in på teologiska spörsmål och där bör besluten grunda sig på Bibeln och inte på vad staten, som ju är skiljd från kyrkan, för tillfället tycker. Så civiläktenskap hade varit den enda vettiga lösningen i den här frågan.
Vänerlöv skriver också om hur Reinfeldt handskas med den inre oppositionen inom M:
"Flera riksdagsledamöter utanför KD delade inte Reinfeldts syn, bland andra åtskilliga moderater. En särskild motion undertecknad av några moderater påminde väldigt mycket om KD-förslaget. Den var vi beredda att stödja om vårt förslag fallit i en förberedande votering. Från början hade M-dissidenterna sagt att de skulle stödja oss, men de planerna krossade Reinfeldt. Ingen moderat fick stödja Kristdemokraterna, som skulle utmejslas som en försvinnande liten minoritet. De moderata avvikarna skulle antingen lägga ner sina röster eller bli utkvittade. 15 moderater avstod och lika många var utkvittade.Man kan förmoda att Reinfeldts M-piska hade vinit extra hårt mot bakgrund av att vid voteringen 2005 om lesbiskas inseminering stöddes den klart uttalade moderatlinjen endast av 37 procent av M-riksdagsledamöterna."
Det där med partipiskor är ju annars något man förknippar med S - och kanske framförallt med Göran Perssons ledarskap, men Reinfeldt verkar också vilja skapa ett "enmansparti".
Danska och norska klimatforskare tvivlar på växthuseffekten. Jag hörde för ett tag sedan en svensk solforskare i P1, som hävdade att uppvärmningen beror på solens ökade aktivitet, men att det skulle vända om 5-6 år. Kanske är det de nedtystade forskarna med sina goda nyheter som har rätt? Den som lever får se.
Brittiska humanister vill ha bort sjukhuspräster. De tycker att vårdresurserna ska gå till annat än präster och det kanske låter "förnuftigt", men humanisterna får mothugg:
"Daniel Sokol är medicinsk etiker och undervisar vid S:t George's universitet i London. Han är även direktor vid Applied Clinical Ethics vid Imperial College i London. Som icke troende var han tidigare skeptisk till sjukhuspräster, men efter att ha sett många exempel på prästernas nyckelroll för patienters hälsa, går han nu emot humanisternas propå att sjukvården i Storbritannien ska avstå från stöd till sjukhuskyrkan."
Humanisterna kommer förmodligen kontra med att "medicinsk etik är pseudovetenskap", eller något liknande. Det är så det brukar låta när forskare säger något som inte passar med deras världsbild.
Hur förnuftiga de än är, kommer de aldrig att förstå det goda inom religionen.
torsdag 2 april 2009
Bollen har satts i rullning
Dagen efter att riksdagen röstat igenom den könsneutrala äktenskapslagen kommer Grön Ungdom ut ur garderoben och drar igång kampen om antalsneutrala äktenskap. Det är språkröret Maria Ferm som tillsammans med RFSL Ungdoms ordförande Felix König har skickat ut ett pressmeddelande om att det nu är dags för nästa steg:
"Tyvärr är juridiskt och ekonomiskt skydd fortfarande, trots dagens kloka beslut, förbehållet vissa former av samlevnad. Vi i RFSL Ungdom och Grön Ungdom tycker att vi kan våga mer!"
Inom tio år kommer vi förmodligen tillåta månggifte i Sverige. Det har tidigare läckt ut att Socialdemokraterna tar dessa frågor en i sänder, eftersom man riskerar att stöta bort konservativa väljare om alla "liberala reformer" kommer för tätt inpå varandra. Men med skickligt lobbyarbete dröjer det inte länge förrän en man kan ingå äktenskap med två kvinnor, eller varför inte åtta män och fem kvinnor?
Läser vidare i Dagens artikel att "(Ferm och König) menar att de representerar två normkritiska ungdomsförbund. De slår fast att ungdomar i dag är särskilt intresserade av att gifta sig.
- Vi står för en nyare, modernare syn på relationer än vad könsneutralt äktenskap innebär. Vi tycker att romantik bör separeras från ekonomi och juridik. Människor lever tillsammans i många olika familjekonstellationer i 2000-talets Sverige. Det handlar om allt från kompisar som delar lägenhet, vänner som bor i kollektiv, syskon som delar boende till andra regnbågskonstellationer. Staten bör inte lägga sig i av vilken anledning människor väljer att bo ihop - och staten bör inte heller premiera vissa, men inte andra.
Syskon som delar boende? Är det meningen att dessa syskon också ska få gifta sig med varandra?
Det skulle ju inte vara ett helt ologiskt steg i utvecklingen.
"Tyvärr är juridiskt och ekonomiskt skydd fortfarande, trots dagens kloka beslut, förbehållet vissa former av samlevnad. Vi i RFSL Ungdom och Grön Ungdom tycker att vi kan våga mer!"
Inom tio år kommer vi förmodligen tillåta månggifte i Sverige. Det har tidigare läckt ut att Socialdemokraterna tar dessa frågor en i sänder, eftersom man riskerar att stöta bort konservativa väljare om alla "liberala reformer" kommer för tätt inpå varandra. Men med skickligt lobbyarbete dröjer det inte länge förrän en man kan ingå äktenskap med två kvinnor, eller varför inte åtta män och fem kvinnor?
Läser vidare i Dagens artikel att "(Ferm och König) menar att de representerar två normkritiska ungdomsförbund. De slår fast att ungdomar i dag är särskilt intresserade av att gifta sig.
- Vi står för en nyare, modernare syn på relationer än vad könsneutralt äktenskap innebär. Vi tycker att romantik bör separeras från ekonomi och juridik. Människor lever tillsammans i många olika familjekonstellationer i 2000-talets Sverige. Det handlar om allt från kompisar som delar lägenhet, vänner som bor i kollektiv, syskon som delar boende till andra regnbågskonstellationer. Staten bör inte lägga sig i av vilken anledning människor väljer att bo ihop - och staten bör inte heller premiera vissa, men inte andra.
Syskon som delar boende? Är det meningen att dessa syskon också ska få gifta sig med varandra?
Det skulle ju inte vara ett helt ologiskt steg i utvecklingen.
tisdag 31 mars 2009
Tingeling tingeling
Kaliber i P1 har avslöjat att det förekommer rasism i Sverigedemokraterna. Det hade väl varit en större nyhet om de kom fram till motsatsen.
Finns det rasister i SD? Är Påven katolik?
Däremot är jag tveksam till Josefssonmetoderna. Visst har dolda kameror och mikrofoner räckt för att få Stora Journalistpriset förr, men det känns inte särskilt seriöst och risken är att SD vinner mer än man förlorar; nu kan ju Jimmie Åkesson sitta i morgonsofforna och peka på journalisternas ojusta metoder och specialgranskning av just hans parti. Dessutom kan han jämföra med (M)-politikerna i valstugorna 2002. I en sådan jämförelse framstår det här avslöjandet faktiskt som ganska harmlöst.
Vore det förresten inte ganska intressant att avlyssna redaktioner för att se vad journalister egentligen har för åsikter? Men vissa yrkeskårer är ju skyddade.
Och nu går Ivan till motoffensiv i Tingelingkriget! Jag tycker att vi borde ha skickat Tingeling till finalen i Moskva. Fast det vore ju inte helt riskfritt.
Do svidanija Putin
Na zdorovje Lenin
Finns det rasister i SD? Är Påven katolik?
Däremot är jag tveksam till Josefssonmetoderna. Visst har dolda kameror och mikrofoner räckt för att få Stora Journalistpriset förr, men det känns inte särskilt seriöst och risken är att SD vinner mer än man förlorar; nu kan ju Jimmie Åkesson sitta i morgonsofforna och peka på journalisternas ojusta metoder och specialgranskning av just hans parti. Dessutom kan han jämföra med (M)-politikerna i valstugorna 2002. I en sådan jämförelse framstår det här avslöjandet faktiskt som ganska harmlöst.
Vore det förresten inte ganska intressant att avlyssna redaktioner för att se vad journalister egentligen har för åsikter? Men vissa yrkeskårer är ju skyddade.
Och nu går Ivan till motoffensiv i Tingelingkriget! Jag tycker att vi borde ha skickat Tingeling till finalen i Moskva. Fast det vore ju inte helt riskfritt.
Do svidanija Putin
Na zdorovje Lenin
måndag 30 mars 2009
Förnuft
Per Dahl skriver i Barometern om det manifest som anser att ”förtal av religioner” är en oacceptabel form av yttrandefrihet, och som antogs av FN:s råd för mänskliga rättigheter förra veckan. Enligt Dahl skulle manifestet innebära att t.ex. Förbundet Humanisterna riskerar att åtalas för brott mot de mänskliga rättigheterna när de kallar kristendom en "bakåtsträvande vidskepelse" (för vad är det, om inte förtal av en religion?).
Dahl skriver att "Det är lätt att ta sig för pannan. Många kan instämma i att bisarra gay-utställningar inte har i gudstjänstrum att göra. Det är lätt att sucka när kritiken skallar mot religioners förment fördärvliga inflytande i skolor. Ton och attityd hos dem som yttrar sig är ofta mer intolerant än kyrkan har varit på trehundra år.
Men den enda rimliga reaktionen är goda motinlägg, modererat förnuft, öppen debatt och insikten att man får fördra det som inte går att ändra i åsikternas värld. Juridiska medel, domstolsförhandlingar och hot om straff hör inte samman när meningar utbyts. Påtvingad tystnad leder till isolering och extremism."
Jag gissar att många förfasas över att Missionskyrkan inte hyr ut sina lokaler till RFSL. Homofobi, brukar sådant kallas.
Jag beundrar Peter Andersson, pastor och föreståndare i missionsförsamlingen i Vårgårda, för modet att säga nej till en organisation som står för helt andra värderingar än församlingen. Inga HBT-personer stängs ute från kyrkans lokaler, utan det handlar om att en organisation inte får "predika" ett budskap som kyrkan inte vill förknippas med.
För ett par år sedan kallade Alex Fridunger på RFSL Ungdom Rädda Barnen och BRIS homofobiska, för att de sa nej till homoadoptioner i sina remissvar till riksdagen inför dess omröstning i frågan. Med en sådan syn på organisationer som arbetar för barns rättigheter, kanske man inte är lämplig att dela ut information till skolbarn.
Dahl skriver att "Det är lätt att ta sig för pannan. Många kan instämma i att bisarra gay-utställningar inte har i gudstjänstrum att göra. Det är lätt att sucka när kritiken skallar mot religioners förment fördärvliga inflytande i skolor. Ton och attityd hos dem som yttrar sig är ofta mer intolerant än kyrkan har varit på trehundra år.
Men den enda rimliga reaktionen är goda motinlägg, modererat förnuft, öppen debatt och insikten att man får fördra det som inte går att ändra i åsikternas värld. Juridiska medel, domstolsförhandlingar och hot om straff hör inte samman när meningar utbyts. Påtvingad tystnad leder till isolering och extremism."
Jag gissar att många förfasas över att Missionskyrkan inte hyr ut sina lokaler till RFSL. Homofobi, brukar sådant kallas.
Jag beundrar Peter Andersson, pastor och föreståndare i missionsförsamlingen i Vårgårda, för modet att säga nej till en organisation som står för helt andra värderingar än församlingen. Inga HBT-personer stängs ute från kyrkans lokaler, utan det handlar om att en organisation inte får "predika" ett budskap som kyrkan inte vill förknippas med.
För ett par år sedan kallade Alex Fridunger på RFSL Ungdom Rädda Barnen och BRIS homofobiska, för att de sa nej till homoadoptioner i sina remissvar till riksdagen inför dess omröstning i frågan. Med en sådan syn på organisationer som arbetar för barns rättigheter, kanske man inte är lämplig att dela ut information till skolbarn.
fredag 27 mars 2009
Earth Hour riskerar bli ett fiasko
Dagens bild: Tidningarna är eniga i kampanjen för att frige Dawit Isaak. Tyvärr kan inte Aftonbladet låta bli att locka potentiella köpare med de "våldtagna och förnedrade skolflickornas egna ord". Till skillnad från de andra framsidorna kommer Isaak där i andra hand.
På lördag är det dags för Earth Hour. Mellan klockan 20:30 och 21:30 ska vi släcka alla lampor i en symbolisk gest för klimatets skull. Det verkar dock fortfarande inte vara helt klart om det enbart gäller lampor eller om även radion och TV:n ska stängas av.
Om meningen är att man ska spara på all el i hushållet, inklusive radio och TV (kylskåp är säkert ett undantag) kommer det bli ett fiasko, eftersom denna Earth Hour krockar med Robinson, Babben & Co och Portugal-Sverige i VM-kvalet i fotboll.
Rättelse 090328: VM-kvalmatchen börjar lyckligtvis 21:45, så Earth Hour kanske kan räddas trots allt?
onsdag 25 mars 2009
Debatt om Påven
I SVT:s debatt igår (del 10 av 17, 24 mars) pratade man om stormen mot Påven och Katolska Kyrkan. Det handlade mest om kondomer och HIV. Det intressantaste i hela debatten var den korta stund Annika Landgren, läkare på Sahlgrenska sjukhuset, fick komma med en mer objektiv syn än vad katolikerna och liberalerna hade på frågan om kondomer vs avhållsamhet (ca 18 minuter in i klippet). Förutom att hon tyckte att RFSU och Påven kört i varsitt dike, lät hon faktiskt påfallande lik de katolska debattörerna. Tyvärr avbröts hon dock snabbt av Åsa Regnér från RFSU. Det hade varit intressant om Landgren hade fått mer tid, men Josefsson verkade inte särskilt intresserad av vad hon hade att säga. Jag antar att han hellre lyssnade på Åsa Regnér och Cecilia Wikström (FP).
Man förundras över okunskapen om Katolska Kyrkan - och oviljan att sätta sig in i vad den står för. Påven är visserligen en intellektuell gigant, men man behöver inte vara lika bildad som honom för att förstå att den ABC-metod (avhållsamhet - trohet - kondomer) som förespråkas i kampen mot könssjukdomar är effektivare än att enbart dela ut gratis preventivmedel och uppmuntra folk att ha många sexpartners.
Uppdatering: Handelsminister Ewa Björling (tidigare humanisternas förkämpe i riksdagen) tycker också att Påvens uttalande var "förfärligt".
Uppdatering II: Fick via en kommentar från Roland en läsvärd länk till en artikel i Washington Post.
Läs även Per Beskows artikel i Dagen.
Man förundras över okunskapen om Katolska Kyrkan - och oviljan att sätta sig in i vad den står för. Påven är visserligen en intellektuell gigant, men man behöver inte vara lika bildad som honom för att förstå att den ABC-metod (avhållsamhet - trohet - kondomer) som förespråkas i kampen mot könssjukdomar är effektivare än att enbart dela ut gratis preventivmedel och uppmuntra folk att ha många sexpartners.
Uppdatering: Handelsminister Ewa Björling (tidigare humanisternas förkämpe i riksdagen) tycker också att Påvens uttalande var "förfärligt".
Uppdatering II: Fick via en kommentar från Roland en läsvärd länk till en artikel i Washington Post.
Läs även Per Beskows artikel i Dagen.
måndag 23 mars 2009
Underbara Clara
Mitt i stormen mot Vatikanen är det befriande att läsa Underbara Claras artikel om s.k. säker sex i Expressen, där hon frågar: "Vad spelar gratis gummi för roll, om man inte är nog trygg med sin sexpartner för att våga be att det ska användas?"
Trygghet med sexpartnern? Kärlek? Sånt får man väl inte prata om när det handlar om sex? Usch usch, vilka moralkakor...
Clara fortsätter: "RFSU pekar också på brister på information. Men på högstadiet bestod sexualkunskapen mest av upplysning om könssjukdomar. Vi besökte ungdomsmottagningen och fick vi lära oss om hiv, men ingen nämnde ordet kärlek. Vi fick höra om säkert sex, men ingen pratade känslor. Vi fick kondomer, men ingen brydde sig om vår självkänsla."
Nej, vi lever i ett liberalt samhälle. Njutning går före känslor. Känn aldrig dåligt samvete utan gör som du själv känner för. Först har man sex, sen mera sex med någon annan. Blir man kär så har man sex med en tredje för att se om det inte går över.
Riktigt mörkrädd blir man när man läser andras kommentarer. Givetvis handlar det mest om att Clara är en kristen moralist etc. Men t.ex. Blondinhenke går över gränsen på sin blogg:
Inte fått nått på länge? (...) Om folk vill påtvinga andra sitt synsätt på sex och samlevnad är det nog bara ett tecken på att de är sexuellt otillfredsställda. Om inte dem får nått - ja, då ska fan inte någon annan få nått heller...
Och när han får mothugg i kommentarerna så svarar han med "knip igen". Är det den intellektuella vänstern eller den toleranta liberalismen som talat?
Läs mer om Clara här.
Trygghet med sexpartnern? Kärlek? Sånt får man väl inte prata om när det handlar om sex? Usch usch, vilka moralkakor...
Clara fortsätter: "RFSU pekar också på brister på information. Men på högstadiet bestod sexualkunskapen mest av upplysning om könssjukdomar. Vi besökte ungdomsmottagningen och fick vi lära oss om hiv, men ingen nämnde ordet kärlek. Vi fick höra om säkert sex, men ingen pratade känslor. Vi fick kondomer, men ingen brydde sig om vår självkänsla."
Nej, vi lever i ett liberalt samhälle. Njutning går före känslor. Känn aldrig dåligt samvete utan gör som du själv känner för. Först har man sex, sen mera sex med någon annan. Blir man kär så har man sex med en tredje för att se om det inte går över.
Riktigt mörkrädd blir man när man läser andras kommentarer. Givetvis handlar det mest om att Clara är en kristen moralist etc. Men t.ex. Blondinhenke går över gränsen på sin blogg:
Inte fått nått på länge? (...) Om folk vill påtvinga andra sitt synsätt på sex och samlevnad är det nog bara ett tecken på att de är sexuellt otillfredsställda. Om inte dem får nått - ja, då ska fan inte någon annan få nått heller...
Och när han får mothugg i kommentarerna så svarar han med "knip igen". Är det den intellektuella vänstern eller den toleranta liberalismen som talat?
Läs mer om Clara här.
torsdag 19 mars 2009
Hmm...
Hur ska man kunna motverka mobbning på skolgårdar när den fria televisionen sänder program som uppmuntrar folk till just mobbning?
Enligt forskare på KI är oralsex cancerframkallande. Undrar om det kommer några "moralistiska rekommendationer" till följd av detta?
Socialstyrelsen kan t.ex. inleda kampanjer som "Oralsex skadar allvarligt dig och personer i din omgivning" eller "Oralsex dödar".
Nej, så kan man inte göra i Sverige nuförtiden. Allt som har med sex att göra ska ju uppmuntras, annars är man bara en kvarleva från medeltiden.
Och varför är fallet Josef Fritzl så omåttligt intressant för hela omvärlden? Visst är det snaskigt, men det finns så många tragedier, så varför fokusera på en enda?
Reza Rezai står nu inför rätta för att i fem års tid ha arbetat och betalat skatt trots att han enligt den svenska arbetsmarknadens regler inte hade rätt att ha ett hederligt jobb:
"Den svenska arbetsmarknaden är reglerad och med det följer att man ska ha ett arbets- och uppehållstillstånd, säger åklagaren Marcus Sjöstrand."
Jag vet att nya moderaterna har anammat mycket av (S) arbetsmarknadspolitik och att man gärna kramar LO, men nu har det väl ändå gått lite väl långt, Littorin?
Enligt forskare på KI är oralsex cancerframkallande. Undrar om det kommer några "moralistiska rekommendationer" till följd av detta?
Socialstyrelsen kan t.ex. inleda kampanjer som "Oralsex skadar allvarligt dig och personer i din omgivning" eller "Oralsex dödar".
Nej, så kan man inte göra i Sverige nuförtiden. Allt som har med sex att göra ska ju uppmuntras, annars är man bara en kvarleva från medeltiden.
Och varför är fallet Josef Fritzl så omåttligt intressant för hela omvärlden? Visst är det snaskigt, men det finns så många tragedier, så varför fokusera på en enda?
Reza Rezai står nu inför rätta för att i fem års tid ha arbetat och betalat skatt trots att han enligt den svenska arbetsmarknadens regler inte hade rätt att ha ett hederligt jobb:
"Den svenska arbetsmarknaden är reglerad och med det följer att man ska ha ett arbets- och uppehållstillstånd, säger åklagaren Marcus Sjöstrand."
Jag vet att nya moderaterna har anammat mycket av (S) arbetsmarknadspolitik och att man gärna kramar LO, men nu har det väl ändå gått lite väl långt, Littorin?
torsdag 12 mars 2009
(M)igrationspolitik
Idag fick jag en chock när jag skummade igenom Aftonbladets ledarsida. För en gångs skull höll jag med en ledarartikel! Det var Åsa Petersen som hade skrivit en krönika om migrationspolitik. Lika förvånande var att Petersen i sin artikel ställer sig på Kristdemokraternas sida... Det handlar om försörjningskrav för anhöriginvandring, där KD är tveksamma till Tobias Billströms (M) hårdare-tag-politik. De invandrade föräldrar som inte klarar försörjningskravet kommer inte kunna återförenas med sina barn förrän efter upp till fyra år.
Åsa Petersen skriver: Tobias Billström förstår inte vad som är så hemskt med det. Han säger att förslaget ser till barns bästa:
”De barnen som kommer, kommer att komma till ordnade förhållanden och det har hela tiden varit den bärande punkten i den här diskussionen.”
Den svenska migrationsministern hävdar alltså att det är bättre för barn att inte vara med sina föräldrar, än att vara med dem i kris. Han vill hålla kvar barn i länder deras föräldrar flyr ifrån.
I november sa Fredrik Reinfeldt apropå Sverigedemokraternas framgångar i opinionsmätningar, att "Vi ska vara så bra att vi visar att de inte behövs". Och det är nog ingen slump att M:s migrationspolitik har blivit hårdare i takt med SD:s framgångar.
Åsa Petersen skriver: Tobias Billström förstår inte vad som är så hemskt med det. Han säger att förslaget ser till barns bästa:
”De barnen som kommer, kommer att komma till ordnade förhållanden och det har hela tiden varit den bärande punkten i den här diskussionen.”
Den svenska migrationsministern hävdar alltså att det är bättre för barn att inte vara med sina föräldrar, än att vara med dem i kris. Han vill hålla kvar barn i länder deras föräldrar flyr ifrån.
I november sa Fredrik Reinfeldt apropå Sverigedemokraternas framgångar i opinionsmätningar, att "Vi ska vara så bra att vi visar att de inte behövs". Och det är nog ingen slump att M:s migrationspolitik har blivit hårdare i takt med SD:s framgångar.
tisdag 10 mars 2009
"Fula" jobb och kristen tro
Sanna Rayman skriver på SvD:s ledarsida idag om socialdemokraternas märkliga syn på jobb. Att vända hamburgare på McDonalds eller att städa är inte är inte tillräckligt fint för att någon ska få utföra sådana arbetsuppgifter. Då är det bättre att de får socialbidrag i väntan på att komma in på en diplomatutbildning eller liknande... Rayman kommer också med ett understatement: "Häromdagen meddelade samma kedja att de räknar med att anställa 3000 personer i år. Flera av dem lär vara ungdomar".
Flera av dem? Det kommer nog vara en stor majoritet som är ungdomar. Många av dem får sina första erfarenheter av arbetsmarknaden. Men S kallar detta att göda McDonalds.
Rayman fortsätter: "I själva verket illustrerar det här bara S märkliga syn på vilka jobb som är okej. När en socialdemokrat har nått toppen berättar man gärna om sin lärorika tid i stekoset. Samtidigt låter man i den politiska retoriken som om dessa jobb är ovärdiga uppgifter som snart sagt ingen – oavsett ålder och tidigare erfarenhet – borde behöva befatta sig med."
Dagen skriver att hjärnan är programmerad för att tro på Gud: "Enligt neurologiprofessorn Jordan Grafman i Bethesda, USA, har forskarna hittat de områden i hjärnan som kontrollerar religiös tro och tron på det övernaturliga. Grafman menar att hjärnan är programmerad för religiösa upplevelser". (Även DN skriver om detta).
Man måste ju fråga sig vem som programmerat våra hjärnor egentligen. Men som vanligt när det handlar om religion och forskning är det omöjligt för forskarna att komma överens. För det verkar som att forskarna alltid kan komma fram till det reslutat som passar bäst ihop med deras egen världsbild, oavsett vad de tror eller inte tror på.
Forskare har f.ö. tidigare kommit fram till att barn föds med en gudstro.
Men kristendom verkar vara ganska nyttigt. Medlemmar i heavymetalbandet Korn har hittat tillbaka till livet tack vare religionen och troende tål stress bättre än icke-troende (kan dock erkänna att jag är ett undantag från den regeln).
Flera av dem? Det kommer nog vara en stor majoritet som är ungdomar. Många av dem får sina första erfarenheter av arbetsmarknaden. Men S kallar detta att göda McDonalds.
Rayman fortsätter: "I själva verket illustrerar det här bara S märkliga syn på vilka jobb som är okej. När en socialdemokrat har nått toppen berättar man gärna om sin lärorika tid i stekoset. Samtidigt låter man i den politiska retoriken som om dessa jobb är ovärdiga uppgifter som snart sagt ingen – oavsett ålder och tidigare erfarenhet – borde behöva befatta sig med."
Dagen skriver att hjärnan är programmerad för att tro på Gud: "Enligt neurologiprofessorn Jordan Grafman i Bethesda, USA, har forskarna hittat de områden i hjärnan som kontrollerar religiös tro och tron på det övernaturliga. Grafman menar att hjärnan är programmerad för religiösa upplevelser". (Även DN skriver om detta).
Man måste ju fråga sig vem som programmerat våra hjärnor egentligen. Men som vanligt när det handlar om religion och forskning är det omöjligt för forskarna att komma överens. För det verkar som att forskarna alltid kan komma fram till det reslutat som passar bäst ihop med deras egen världsbild, oavsett vad de tror eller inte tror på.
Forskare har f.ö. tidigare kommit fram till att barn föds med en gudstro.
Men kristendom verkar vara ganska nyttigt. Medlemmar i heavymetalbandet Korn har hittat tillbaka till livet tack vare religionen och troende tål stress bättre än icke-troende (kan dock erkänna att jag är ett undantag från den regeln).
måndag 9 mars 2009
Guteland är inte synsk
SSU:s ordförande Jytte Guteland skriver i SvD idag att demokratiska organisationer som S, V, MP och deras ungdomsförbund måste ta i hand på att inte släppa in AFA eller andra våldsverkare i demonstrationstågen. Det är bra att Guteland tydligt tar avstånd från hobbyrebellerna i extremvänstern. Man kan väl också säga att det var på tiden.
Guteland verkade dock förvånad över att det förekom våldsamheter: "Jag reste till Malmö i tron att medverka i en fredlig demonstration för ett viktigt syfte. Aldrig kunde jag föreställt mig den scen jag skulle möta."
Jag vet inte om hon bara var naiv, men man behövde ju inte vara synsk för att redan på förhand inse att det skulle bli våldsamt.
(Uppdatering): Och Israel brukar i vänsterkretsar kallas en apartheidstat. Nu kallar två forskare vid Simon Wiesenthal-centret Sverige detsamma. I Jerusalem Post anklagar forskarna politikerna i Malmös fritidsnämnd för att ha gett efter för påtryckningar från stadens anti-israeliska muslimska minoritet, uppger Sveriges Radios Ekoredaktion. (DN)
De kanske överdriver i sin kritik mot Sverige, men visst frodas antisemitismen här.
Guteland verkade dock förvånad över att det förekom våldsamheter: "Jag reste till Malmö i tron att medverka i en fredlig demonstration för ett viktigt syfte. Aldrig kunde jag föreställt mig den scen jag skulle möta."
Jag vet inte om hon bara var naiv, men man behövde ju inte vara synsk för att redan på förhand inse att det skulle bli våldsamt.
(Uppdatering): Och Israel brukar i vänsterkretsar kallas en apartheidstat. Nu kallar två forskare vid Simon Wiesenthal-centret Sverige detsamma. I Jerusalem Post anklagar forskarna politikerna i Malmös fritidsnämnd för att ha gett efter för påtryckningar från stadens anti-israeliska muslimska minoritet, uppger Sveriges Radios Ekoredaktion. (DN)
De kanske överdriver i sin kritik mot Sverige, men visst frodas antisemitismen här.
Kristdemokraterna vill subventionera barnafödslar med 10 000 kr, men de andra allianspartierna är tveksamma. M, C och FP vill hellre förenkla för familjerna med hushållsnära tjänster och skattesänkningar. Jag vet inte om KD:s förslag är det bästa, men det är ju det enda som skulle vara till fördel för alla eftersom det inte förutsätter att föräldrarna arbetar eller att de vill ha hushållsnära tjänster. Dessutom skulle låginkomsttagarna märka störst skillnad med ett sådant "bidrag". Å andra sidan skulle kanske priset på t.ex. barnvagnar och barnkläder öka om föräldrarna får mer pengar...
Per Schlingman (M) säger som vanligt att jobben är viktigast. Fast jag hoppas att alla föräldrar och blivande föräldrar där ute faktiskt anser att barnen är viktigare än något annat.
söndag 8 mars 2009
8 mars
Malmö arrangerar handbolls-VM 2011 och Jan Björklund har ställt relevanta frågor till Ilmar Reepalu med anledning av Malmö Kommuns ställningstaganden mot Israel:
"I den tävlingen [handbolls-VM] finns sannolikt Saudiarabien, Algeriet och Kuba med. Kuba är en kommunistisk diktatur. I Saudiarabien kan kvinnor dömas till spöstraff för umgänge med män innan äktenskapet.
- Vilka av dessa länder kommer att godkännas av Reepalu? Eller är det bara Israel som det är politiskt korrekt att hetsa emot? undrade Björklund."
Men Reepalu vill inte svara:
"Jag tycker att det är ett riktigt lågvattenmärke. Jag har kritiserat Israels övergrepp i Gaza på ungefär samma sätt som Carl Bildt. Men Björklund kanske har en annan utrikespolitisk uppfattning än UD".
För mig är det självklart att Reepalu och Malmö Kommun måste vara konsekventa. Accepterar man inte israeliska tennisspelare ska man väl inte heller acceptera kubanska eller saudiska handbollsspelare? Idrottarna är ju tydligen ansvariga för vad politiker av samma nationalitet gör.
Och Reepalu drar in Carl Bildt och UD, men de har väl aldrig sagt att Davis Cup-matchen skulle spelas inför tomma läktare?
SvD Dagen
Det är internationella kvinnodagen idag och det slog mig att man kanske ska göra 8 mars till helgdag i stället för 1 maj? Fast det kan vara svårt att få igenom en sådan förändring. 1 maj är väl en av de mer uppskattade helgdagarna, eftersom det är dagen efter valborg.
I min familj är den 8 mars speciell av en helt annan anledning: Hunden fyller år. Grattis Nisse, 9 år idag!
"I den tävlingen [handbolls-VM] finns sannolikt Saudiarabien, Algeriet och Kuba med. Kuba är en kommunistisk diktatur. I Saudiarabien kan kvinnor dömas till spöstraff för umgänge med män innan äktenskapet.
- Vilka av dessa länder kommer att godkännas av Reepalu? Eller är det bara Israel som det är politiskt korrekt att hetsa emot? undrade Björklund."
Men Reepalu vill inte svara:
"Jag tycker att det är ett riktigt lågvattenmärke. Jag har kritiserat Israels övergrepp i Gaza på ungefär samma sätt som Carl Bildt. Men Björklund kanske har en annan utrikespolitisk uppfattning än UD".
För mig är det självklart att Reepalu och Malmö Kommun måste vara konsekventa. Accepterar man inte israeliska tennisspelare ska man väl inte heller acceptera kubanska eller saudiska handbollsspelare? Idrottarna är ju tydligen ansvariga för vad politiker av samma nationalitet gör.
Och Reepalu drar in Carl Bildt och UD, men de har väl aldrig sagt att Davis Cup-matchen skulle spelas inför tomma läktare?
SvD Dagen
Det är internationella kvinnodagen idag och det slog mig att man kanske ska göra 8 mars till helgdag i stället för 1 maj? Fast det kan vara svårt att få igenom en sådan förändring. 1 maj är väl en av de mer uppskattade helgdagarna, eftersom det är dagen efter valborg.
I min familj är den 8 mars speciell av en helt annan anledning: Hunden fyller år. Grattis Nisse, 9 år idag!
fredag 6 mars 2009
Bojkotta Malmö
Ilmar Reepalu & Co. skämmer ut Sverige.
Judar trakasseras i Malmö.
Reepalu har lyckats förena alla möjliga antisemiter i en ny ideologi: kommunazism.
Alla vet att det kommer bli bråk.
Istället för "Bojkotta Israel" kanske det är dags att dra igång kampanjen "Bojkotta Malmö". Kommunen har ju verkligen lyckats spä på de antisemitiska stämningarna i Sverige.
Så ge inte Malmö några stora arrangemang på ett tag nu.
Judar trakasseras i Malmö.
Reepalu har lyckats förena alla möjliga antisemiter i en ny ideologi: kommunazism.
Alla vet att det kommer bli bråk.
Istället för "Bojkotta Israel" kanske det är dags att dra igång kampanjen "Bojkotta Malmö". Kommunen har ju verkligen lyckats spä på de antisemitiska stämningarna i Sverige.
Så ge inte Malmö några stora arrangemang på ett tag nu.
torsdag 5 mars 2009
Noterat 5 mars
Dagen skriver om en undersökning som visar att religiösa och konservativa porrsurfar mer än andra. Värst är mormondelstaten Utah. Tack och lov kommer samtidigt nyheten om ett kristet operativsystem (det finns även ett muslimskt), Ubuntu Christian Edition. Om man avinstallerar det, kommer det dessutom att återuppstå av sig själv den tredje dagen.
En frisör i Maryland har kommit på en lysande affärsidé: att sälja salt som har välsignats av en präst i den episkopala kyrkan. Man kanske ska öppna en affär och låta Gud välsigna alla varorna? Då borde man ju tjäna ännu mer pengar.
Snart är Jörgen Jönssons karriär slut. Som värmlandsfödd Färjestadssuporter kommer det bli tomt nästa säsong, Jörgen har varit en ikon sedan han kom till klubben 1995. Men jag tror och hoppas att han slutar med ett femte SM-guld. Slutspelet startar ikväll med bortamatch mot Brynäs.
En frisör i Maryland har kommit på en lysande affärsidé: att sälja salt som har välsignats av en präst i den episkopala kyrkan. Man kanske ska öppna en affär och låta Gud välsigna alla varorna? Då borde man ju tjäna ännu mer pengar.
Snart är Jörgen Jönssons karriär slut. Som värmlandsfödd Färjestadssuporter kommer det bli tomt nästa säsong, Jörgen har varit en ikon sedan han kom till klubben 1995. Men jag tror och hoppas att han slutar med ett femte SM-guld. Slutspelet startar ikväll med bortamatch mot Brynäs.
onsdag 4 mars 2009
Bloggstorm mot Bjurwald
DN:s Lisa Bjurwald är ovanligt klok för att vara ledarskribent på en liberal tidning. Hon har en förmåga att tänka själv när hennes kollegor mest skriver som ideologiskt förprogrammerade robotar, men det verkar som om en del vänsterbloggare driver någon form av kampanj mot henne.
På signerat 3/3 råkar hon skriva att det var Jörg Haider som grundade det populistiska österrikiska partiet FPÖ, vilket inte stämmer även om partiet alltid kommer vara förknippat med Haider. Bloggarna Signerat Kjellberg och Magnus tankar gör stora poänger av den här missen och drar upp en artikel från januari, där Bjurwald skrev att Hillary Clinton var USA:s första kvinnliga utrikesminister (Albright och Rice var ju före), för att bevisa att hon har "nollkoll", som en kommentator uttryckte det. (Lite komiskt blev det när Deepedition i sin artikel om Clintonfadäsen skriver så här: "Varför får Lisa Bjurwald - och kanske en del andra - för sig att Hillary Clinton är den första kvinnliga utrikesministern i USA? Beror det på att det är den första demokratiska utrikesministern? Räknas inte Madeleine Albright som kvinna? Eller Condolezza Rice?". Albright var ju inte bara kvinna, utan även demokrat).
I kommentarerna på Magnus blogg finns också några märkliga påhopp. Anders Nilsson skriver t.ex: "...en ledtråd till var hennes sympatisfär är belägen. Den brukar återfinnas i regionen kring den egna naveln." Om någon förstår vad han menar med det, så lämna gärna en kommentar.
Det verkar också som att det framförallt är medelålders män som spyr galla över Bjurwald och hennes artiklar. Hade jag varit feminist så hade jag hävdat att allt detta är ett uttryck för förakt mot yngre kvinnor. Men jag är inte feminist, så jag väljer att inte framföra någon teori kring motivet till att dessa män jagar just Lisa Bjurwald.
På signerat 3/3 råkar hon skriva att det var Jörg Haider som grundade det populistiska österrikiska partiet FPÖ, vilket inte stämmer även om partiet alltid kommer vara förknippat med Haider. Bloggarna Signerat Kjellberg och Magnus tankar gör stora poänger av den här missen och drar upp en artikel från januari, där Bjurwald skrev att Hillary Clinton var USA:s första kvinnliga utrikesminister (Albright och Rice var ju före), för att bevisa att hon har "nollkoll", som en kommentator uttryckte det. (Lite komiskt blev det när Deepedition i sin artikel om Clintonfadäsen skriver så här: "Varför får Lisa Bjurwald - och kanske en del andra - för sig att Hillary Clinton är den första kvinnliga utrikesministern i USA? Beror det på att det är den första demokratiska utrikesministern? Räknas inte Madeleine Albright som kvinna? Eller Condolezza Rice?". Albright var ju inte bara kvinna, utan även demokrat).
I kommentarerna på Magnus blogg finns också några märkliga påhopp. Anders Nilsson skriver t.ex: "...en ledtråd till var hennes sympatisfär är belägen. Den brukar återfinnas i regionen kring den egna naveln." Om någon förstår vad han menar med det, så lämna gärna en kommentar.
Det verkar också som att det framförallt är medelålders män som spyr galla över Bjurwald och hennes artiklar. Hade jag varit feminist så hade jag hävdat att allt detta är ett uttryck för förakt mot yngre kvinnor. Men jag är inte feminist, så jag väljer att inte framföra någon teori kring motivet till att dessa män jagar just Lisa Bjurwald.
Värdigt liv eller värdig död?
"Läkaren Margareta Persson arbetar med vård i livets slutskede. Hon tror inte att det främst är de gamla och dödssjuka som vill få rätt till dödshjälp utan att det är den friska människan som vill att slutet ska gå fort."
DN har en serie om eutanasi, där citatet ovan står i bildtexten i dagens artikel. Jag tror att Margareta Persson har helt rätt, så länge man är frisk känns döden så avlägsen att det är lockande att bara vilja dö "knall och fall" istället för att ligga i en sjukhussäng och långsamt somna in. Det är också plågsamt att se sina anhöriga ligga på dödsbädden, MEN vårdens uppgift är att ge människor ett värdigt liv i stället för en värdig död. Vi har palliativ vård som lindrar smärtan i livets slutskede och det är den vården vi måste försöka förbättra istället för att införa "ett nådaskott" (ja, det är säkert ett makabert ordval men sådan är jag...)
Barbro Westerholm (FP) är en av frontfigurerna bland förespråkarna för eutanasi och var med i första delen i serien:
"Som tidigare chef för Socialstyrelsen och ordförande i Sveriges pensionärsförbund mötte hon ofta människor som var oroliga för om de verkligen kommer att få vård och och tillräcklig smärtlindring om de drabbas av en svår sjukdom.
– Jag trängde allt djupare in i frågeställningen. Ska vi i alla lägen göra allt för att förlänga livet om det ökar smärtan och plågorna? Måste vi inte väga in livskvaliteten också?"
Det är ju därför vi har palliativ vård, vi ska minimera människors lidande och ge dem livskvalitet ända till slutet. Och man gör inte allt för att förlänga livet till varje pris, läkare kan avbryta en behandling när det är lönlöst att fortsätta. Det skulle vara en helt annan sak om läkaren tar patientens liv.
Sen har vi ju frågan om vem som bestämmer när livet ska avslutas. Patienten kan givetvis inte alltid ge sitt medgivande och då blir det upp till de anhöriga att avgöra när det är dags för sprutan. Men är de anhöriga alltid rätt personer att avgöra något sådant? De vet kanske inte vad patienten innerst inne vill och i vissa fall kan ju de anhöriga tycka att det är jobbigt att "tvingas" åka till sjukhuset regelbundet för att hälsa på en döende släkting, när man inte vet om det återstår en dag eller fem år av hans/hennes liv. Då kanske släktingarna tycker att det mest bekväma för deras del är om allt tar slut och de kan gå vidare.
Men huvudargumentet mot eutanasi är att det skulle förändra synen på människolivet, det skulle försämra mångas förtroende för vården och det skulle sannolikt öppna för t.ex. dödsstraff.
Dessutom kan det hända att läkarna tar saken i egna händer. På Astrid Lindgrens barnsjukhus finns ett fall av misstänkt "barmhärtighetsmord": SvD, DN, DN, Newsmill
DN har en serie om eutanasi, där citatet ovan står i bildtexten i dagens artikel. Jag tror att Margareta Persson har helt rätt, så länge man är frisk känns döden så avlägsen att det är lockande att bara vilja dö "knall och fall" istället för att ligga i en sjukhussäng och långsamt somna in. Det är också plågsamt att se sina anhöriga ligga på dödsbädden, MEN vårdens uppgift är att ge människor ett värdigt liv i stället för en värdig död. Vi har palliativ vård som lindrar smärtan i livets slutskede och det är den vården vi måste försöka förbättra istället för att införa "ett nådaskott" (ja, det är säkert ett makabert ordval men sådan är jag...)
Barbro Westerholm (FP) är en av frontfigurerna bland förespråkarna för eutanasi och var med i första delen i serien:
"Som tidigare chef för Socialstyrelsen och ordförande i Sveriges pensionärsförbund mötte hon ofta människor som var oroliga för om de verkligen kommer att få vård och och tillräcklig smärtlindring om de drabbas av en svår sjukdom.
– Jag trängde allt djupare in i frågeställningen. Ska vi i alla lägen göra allt för att förlänga livet om det ökar smärtan och plågorna? Måste vi inte väga in livskvaliteten också?"
Det är ju därför vi har palliativ vård, vi ska minimera människors lidande och ge dem livskvalitet ända till slutet. Och man gör inte allt för att förlänga livet till varje pris, läkare kan avbryta en behandling när det är lönlöst att fortsätta. Det skulle vara en helt annan sak om läkaren tar patientens liv.
Sen har vi ju frågan om vem som bestämmer när livet ska avslutas. Patienten kan givetvis inte alltid ge sitt medgivande och då blir det upp till de anhöriga att avgöra när det är dags för sprutan. Men är de anhöriga alltid rätt personer att avgöra något sådant? De vet kanske inte vad patienten innerst inne vill och i vissa fall kan ju de anhöriga tycka att det är jobbigt att "tvingas" åka till sjukhuset regelbundet för att hälsa på en döende släkting, när man inte vet om det återstår en dag eller fem år av hans/hennes liv. Då kanske släktingarna tycker att det mest bekväma för deras del är om allt tar slut och de kan gå vidare.
Men huvudargumentet mot eutanasi är att det skulle förändra synen på människolivet, det skulle försämra mångas förtroende för vården och det skulle sannolikt öppna för t.ex. dödsstraff.
Dessutom kan det hända att läkarna tar saken i egna händer. På Astrid Lindgrens barnsjukhus finns ett fall av misstänkt "barmhärtighetsmord": SvD, DN, DN, Newsmill
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)